Det var ju inte så här det skulle bli

Vi hade en plan. En utomordentlig plan, väl uttänkt och strukturerad och organiserad och ja, helt enkelt skitbra. I korthet gick den ut på att fly hemmet ett tag, låta OS rulla på för sig själv, ihärdigt supportad av maken, åka ner till kusten tillsammans med syrran och en kompis. Väl där hägrade strandpromenader, god mat, kanske ett glas vin, prat och skratt och kanske en loppis eller två.

När jag tänker efter tycker jag fortfarande att det låter som en prima plan. Så då kan man ju undra varför min utsikt idag ser ut så här?

Ser det ut som Mälarhusen, jag bara frågar?? Nej, den skarpsynte observatören noterar a) en virkning, b) en soffliggare, c) en Huligan och d) OS-sändning. Ingen tallskog. Inga stränder.

Och då undrar man ju varför? Hur kunde det gå så fel? Tja, så går det när man får för sig att ådra sig en kraftig infektion på ett synnerligen prosaiskt och oromantiskt ställe (vi förbigår undersökning och närmare specifikation med diskret tystnad). Så nu ligger vi här.

På plussidan kan man väl ändå tycka att vi då får hålla maken sällskap, heja på svenskarna och hålla  lagmoralen uppe. Vi är ju så oerhört intresserade, Huliganen och  jag.