Uppdatering

Idag är det lördag. Lördag, då behöver man inte kuta upp kl 05.30 tycker jag. Någon måtta får det ändå vara på morgonpiggheten (som verkar avta med bloggerskans tilltagande ålder). Gudskelov är Huliganen också lite mer sansad vad gäller morgonpromenadstid och maken, ja honom har man aldrig behövt bekymra sig om i det hänseendet.

Därför blev jag lite förvånad när Huliganen ganska tidigt kom och slet mig ur slänghalmen.

- vad vill du? muttrade jag sömnigt och plirade med ett avogt öga mot inkräktaren.
- Upp med dig! du har arbete att göra tjatade familjens fyrbentaste medlem.
- Det är faktiskt lördag! Ha! vadsadunudåvavava??? svarade jag triumferande.

Åt denna invändning fnös Huliganen, så eftertryckligt att sovrumsgardinerna fladdrade i vinddraget. Sen sa han att bloggen var sorgligt försummad. Inte lyssnade han på min svaga försök till ursäkter, att jag varit så himla trött. Och inte heller visste vad jag skulle blogga om.

- Äsch, sa Huliganen då. Blogga om  mig. Det är ändå det intressantaste i den här familjen. Blanda nu inte in garner och opera och OS  och maken och annat ovidkommande krafs. Visserligen hade jag invändningar mot att kalla maken för ovidkommande krafs och visserligen tror jag det är svårt att helt utesluta OS, men jag insåg att han hade rätt. Det är dags att dokumentera Huliganens lördag, tror jag.

- Nu går vi ut! sa den lille diktatorn och då gjorde vi det. Ut till en ganska fin sommarmorgon, det medger jag.

När vi traskat en stund sa Huliganen att han tyckte att för att ytterligare öka den litterära spänningen borde vi ha ett kungligt inslag i blogginlägget.

- Går icke! svarade jag. Kungen är och tittar på OS-handboll och har nog inte tid med dig.
- Handboll?! OS?? utropade fyrbeningen förvånat och undrade sedan hur kungen prioriterar. Man får medge att det kan ju finnas visst fog för denna undran.

Men jag fann på råd! Ville Huliganen ha kungligt inslag så visst skulle han få det! Så I proudly present: Huliganen på Kung Oscars bro!

Ni förstår säkert kopplingen, men för att ytterligare få en högtidlig touch på det hela slänger vi in ett Monument också.

Huliganen var dock inte imponerad. Kanonkulor och kanoner och tjafs, skulle det va' något?

Så vi gick hem och rensade lite i trädgården i stället. Jag måste säga att vi har en väldigt frodig mångfald av ogräs i vår trädgård. Nästan som en liten ogräsgenbank, och tänker man så, ja då känns det ju genast mer berättigat att inte slita upp varenda åkervinda och kvickrot med fotknölarna.

Huliganen var mycket flitig, han sprätte så att diverse växtdelar for omkring. Måhända något godtyckligt, men här skådas inte given hjälp i munnen.

Sen behövde matte vila lite, så då kamperade vi på soffan en stund. Väl där blev vi väl mer eller mindre nödgade att titta på OS-gång. Och jag får ju säga att om man bedömer OS-sporterna på en skala där ena ytterligheten är yta och cool-het (fast måhända inte så sportsligt intressant), typ beachvolleyboll, ja då måste ju den andra änden av skalan vara gång. Herreminje, ska det se ut på det viset??

Det gick ju inte att beskåda eländet någon längre tid, utan jag drog mig ut i köket, följd av min trogne vapendragare. Väl där skulle kvällens boeuf Bourgoginone förberedas.

- Jag hjälper till! sa Huliganen ivrigt. - Jag är världsbäst på boeuf, så det så.
- Behövs inte, du når ändå inte upp till spisen lille vän.

Huliganen såg inte övertygad ut.

- Har du hört talas om munskänkar? frågade han sen. Som skulle provdricka och provsmaka så att inte kungar och såna blev förgiftade? Det är jag världsbäst på. Och jag kan provsmaka i förväg. Köttet då. Grönsakerna behöver nog ingen särskild test, la han sedan snabbt till.
- Pfff! fnös jag. - Ha! lade jag sedan till.

... men.... ja är det någon som blir förvånad över att han fick provsmaka? Köttet fick godkänt, kan jag meddela. Fast tilldelningen var snålt tilltagen lät Huliganen förstå.

Sen skulle matte åka och titta på Tusen Trädgårdar, närmare bestämt en fantastisk trädgård i Torna Hällestad. Prata om inspiration! Plus att man blev lite ödmjuk när man inser hur mycket jobb det ligger bakom en sån fantastisk skapelse.

När jag kom hem möttes jag av en överraskning av primaste slag!! Maken lät triumferande meddela att han kunde tänka sig att ta en liten paus från OS:andet och äta i matsalen!!! Ojojoj. Normalt sett äter vi oftast där, och vi äter aldrig framför TV:n. Men alla regler åsidosätts under OS-tider och vi har nu suttit dubbelvikta i två veckor och skyfflat in mat. Det kändes nästan högtidligt!

- Vi kan prata med varandra också! utropade maken sedan generöst.

Så då gjorde vi det. Förvisso mest om vad som skulle försiggå i friidrott senare ikväll, men i alla fall. Man blev nästan lite rörd.

Sen påtalade jag för Huliganen att nu, nu gick det inte längre. Nu kommer det lite garn i bloggen i alla fall.  Jo för filten är ju klar! Sorry lille vän! sa jag till honom. Men vi löste det också.

Så skåda! Huligan och ripplad filt i sommarkväll, tänkte jag döpa den här bilden till.

(Alltså klar, och klar - den nogräknade ser nog att jag inte fäst alla trådar än. Och sen ska det ju komma en bård runt hela filten också. Fast såna små petitesser tycker jag gott man kan bortse från).

Så roligt hade vi det denna lördag. Bra dag, det här.