Måndagsutflykt

Återigen vaknade man till en strålande morgon! Eller rättare sagt, det gjorde man inte, för man var uppe miss-i-nassen för att köra sonen och hans kompis till tåget för vidare befordran ut mot europas golfbanor. Så det var mörkt. Tidigt. Så pass tidigt att hunden la sig platt på matsalsmattan när jag frågade om han ville gå ut på morgonpromenad när jag kom åter efter min bilkåristutryckning.

Så småningom vaknade även maken och slog upp sina blå. Vad skulle vi hitta på en sån här härlig semesterdag? Ja inte vet jag vad andra människor gör, men maken tog med mig på en liten uflykt, eftersom vi ändå skulle till Ängelholm, nämligen att titta på Luntertun, den ursprungliga staden innan Ängelholm liksom trängde sig före och tog all plats.

Vi tittade vederbörligen. Det var snabbt gjort. Hundarna verkade måttligt imponerade.

Så sen åkte vi till Sofiero - jag älskar verkligen den parken. Huliganen har bland annat ställts ut där två gånger på internationella utställningar... ena gången tyckte de han hade väl ansatta öron, nästa gång gillade de inte alls hans öron?! Och det var till och med innan han fick blodöra... men nu gick vi där och struntade kapitalt i vad folk tyckte om våra öron! Vare sig de var knyckliga, bistungna (mitt), med fransar eller helt enkelt vanliga gubbaöron.

Själv var jag, förutom bistunget öra, iklädd hatt, jo för det ska man vara när man är på slottsbesök tycker jag. När maken såg mig i prickig klänning och hatt sa han, skumögd och senil som han är: - du liknar Julia Roberts i Pretty Woman. Då förlät jag honom det där om Tyskland, och Maginotlinjen föll med ett brak. Puss på dig, maken!

Rhododendronen blommade inte nu - men däremot dahliorna! Och de speciella sofieroprästkragarna.

Vinrankan var vederbörligen knotig, som sig bör, och vi strosade runt i allsköns ro.

Satt och vilade i skuggan. Funderade över varför inte vår trädgård är lika prunkande?

Men sen blev vi lite småhungriga av allt strosande, så då fick det bli en räkmacka med utsikt ner genom rhododendronravinen ut över Öresund... det är fint med raviner. Jag tycker att maken skulle gräva en ravin i vår trädgård, men han är lite motsträvig på den punkten, faktiskt. Han har inga visioner, den mannen.

Tja, sen tittade vi in i slottet. Åt en glass. Strosade lite till, men ganska lugnt i den 30-gradig värmen.

Och sen tog vi hatt, hundar, make och åkte hem och sov i solstolen i trädgården. En bra dag, den här måndagen.