...dagens bloggämne alltså. Det är ju ändå fredag, och fredagar borde kunna ge upphov till funderingar om livets fröjd, om mat och vin och helgvila och somna-i-soffan och sånt. Hade man varit yngre hade det kanske handlat om att fröjda runt på stan, slå klackarna i taket och så där. Dock är det så att enbart det faktum att jag väljer ord som "fröjda" och "slå klackarna i taket" ögonblickligen dömer ut mig som definitivt överårig, så därför blir det inte så mycket röja runt i den här bloggen.
Men nu tappade jag visst tråden här. Jag är uppenbarligen inte enbart högeligen senior, jag är visst disträ också. Nåja.
Alltnog och emedan; dagens betraktelse rör vårt kära Skatteverk. Idag hade jag det tvivelaktiga nöjet att per telefon försök komma i kontakt med sagda Verk. Inte för egen snöd vinnings skull, ånej, det var å ämbetets vägnar jag ville upprätta en förbindelse.
Full av förtröstan greppade jag telefonen och slog det anvisade numret. Mitt ärende var av ganska enkel natur och jag räknade godtroget med att det skulle vara rätt snabbt avklarat. Redan när den automatiska rösten meddelade att jag placerats i kö och att det var 54 handläggare som tjänstgjorde borde jag anat oråd. "Din plats i kön är nummer 81" sa rösten försmädligt triumferande sen.
Tålmodigt åhörde jag hur min ranking sakta förbättrades, och efter drygt 20 minuter var det min tur!! Jubel och fröjd! Jag framförde mitt ärende och handläggaren sa att hon skulle kontrollera och återkomma. Jag väntade. Och väntade. Efter 18 minuter insåg jag att det nog var kört - Elvis Skatteverk had left the building.
Något mindre fryntlig till sinnes ringde jag upp igen. Den här gången hade jag tur! Min plats i kön var fjuttiga 78. Och det tog bara knappa 20 minuter innan jag hörde en hurtig röst i andra änden och jag framförde mitt ärende. När rösten sa att den skulle kontrollera sa jag "stopp och belägg! Förra gången detta sades kastades jag brutalt ut i tomma intet, ska det vara så? Vavava?" Rösten förstod min undran och sa att hon skulle absolut inte koppla bort mig - och tänk det gjorde hon inte heller! Så efter att ha lagt nästan 1 timme på att sitta och vänta på skatteverket så löstes frågan smidigt och lätt och vi skildes åt under ömsesidiga hedersbetygelser.
Just nu sitter jag också och väntar. Men skillnaden är att jag har ett glas vin bredvid mig, och det jag väntar på är mat och lite mer shiraz - och tänk, jag tycker att detta slår att sitta i telefonkö till Skatteverket med hästlängder. Och det står jag fast vid.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.