Min favoritsöndag

Inte vet jag om det är åldern? Mognad? Vintertrötthet? Hur som helst, mitt favoritsätt att tillbringa helgerna dessa dagar är att bara flyta med, inte ha tider att passa, inte ha ett fulltecknat schema, utan bara glida in i ett tempo att man gör det man ska tills det är klart, och sen gör man nästa sak.

Jag får nog säga att den här söndagen hittills varit precis så lugn som jag velat ha den. Den har hittills inbegripit stickning och virkning. Läsning. Långa promenader med den lille Huliganen - ja till och med promenad med maken!!

-  Människan lever inte av ablativ allenast, ej heller av fibulor! sa Huliganen och jag till maken, vi tyckte att han behövde lite luft under vingarna, lite syre i lungorna! Maken klamrade sig räddhågset fast i fåtöljen och såg ut att tänka att han klarade sig alldeles utmärkt tack så mycket, så länge han fick ha näsan i en bok. Tämligen godvilligt följde han dock med när vi tog en sväng i Linnebjer. Det var maken och jag och Huliganen och bollen.

Det är makalöst roligt att springa efter en boll, tycker Huliganen. Maken tycker det är precis lika roligt att slippa springa efter en boll, men han har dock inget emot att godvilligt slänga iväg den.

Man får dock vara lite observant, rätt vad det är tappar Huliganen intresset för bollen och hade inte matte varit uppmärksam som en hök hade bollen fått övernatta i sin ensamhet ute i skogen.

- Man kan väl inte bara släppa sin boll så där, sa jag förmanande.
- En boll hit och en boll dit, det blir dyrt för matte, fortsatte jag sedan.
- Och?! såg Huliganen ut att tänka, - pengar, det är världsliga ting.

Sen åkte vi hem. Bakade lite - baka, det är också bra för själen! (också smakar det gott till kvällstéet, och det måste också bara bra för själen, tänker jag).

Maten står och puttrar i crock pottan - idag blir det laxgryta och det blir nog bra det med.

Så jo, det har varit en skön helg.

Nu kan måndagen få attackera bäst den vill! Jag är redo.