Zlatan spelade inte igår

Åtminstone inte i en TV nära mig. Anledningen till att jag vet detta med bestämdhet är att jag i natt fick sova den oskyldiges sömn alldeles ostört. Nu tror man kanske att det är maken som tjoar så intensivt när herr Ibrahimovic tråcklar sig fram över fotbollsplanen att ingen kan sova i hans närhet, men icke så! Nejdå, det är ju Huliganen som någonstans inne i sin pälsiga hjärna fått för sig att det där med fotboll, det är djupt skrämmande. (Jag kan i och för sig vara benägen att hålla med honom). Han kan möjligen ha fått denna uppfattning från att maken haft en viss tendens att bli överexalterad när Zlatan "joxat med trasan" (som jag tror är den rätta fotbollsterminologin).
 
En skrämd Huligan försöker prompt gräva sig ner genom golvet i en from förhoppning om att landa i Australien, ett land som är saligen Zlatan-fritt. I söndags, då spelade Zlatan. Jag och hunden stängde in oss i sovrummet, medan maken hade TV på mycket låg ljudvolym och dessutom behärskade sig så mycket att han knappt ens susade till. Det kanske hjälpte att den store Z tydligen dessutom spelat dåligt, inget att hetsa upp sig över således.  

Detta berättade ingen för hunden med fotbollsradar, som inte mindre än trenne gånger väckte sin matte genom att febrilt försöka krafsa sig ner genom mattan i sovrummet. Tredje gången blev matten lite härsken, eftersom hon hade ett viktigt möte på måndagen, och slängde en kudde i ungefärlig riktning mot den lille fotbollshataren. Sen tog äntligen matchen slut och vi kunde alla stämma möte med John Blund (ja alla utom maken, som har en alldeles egen dygnsrytm). 

Tja, då försover man sig ju. Det begriper ju vem som helst. Som skjuten ur en kanon far man upp ur sängen när man inser att mobilen snoozat  färdigt för länge sedan.  Sedan slog vi rekord på löpande band; morgonpromenaden klockades på ny rekordtid. Frukosten inmundigades i en inandning. Duschen plaskades igenom så att vattendropparna yrde och i lagom tid landade jag ändå på jobbet. Faktum är att jag tycker nog att jag presterade bättre bland  morgonrutiner än Zlatan uppenbarligen gjort på fotbollsplanen, och ändå till en betydligt modestare lön. 

När jag sen kom hem var man ju lite lagom mör, så det blev en tidig kväll. Man fick somna i lugn och ro, med hunden fridfullt snarkandes i sin säng brevid. Maken snarkade inte, han satt uppe till klocka 02.00 och gottade sig åt latinsk grammatik. Jaja, vi har alla våra böjelser och svagheter. Vad Zlatan gjorde, det vet jag inte. Men jag var oändligt tacksam för att han inte spelade fotboll i alla fall. Jag hoppas också att han kommer att ägna tisdagskvällen åt lite lugnare sysselsättningar. Något mycket stillsamt och tyst.