Det är kallt. Det är februari. Det är bokslutstider.
Allt sammantaget så insåg jag att här behövs värmande och styrkande mat!
- Vi ska laga chili con carne! utropade jag hurtigt.
Maken såg tveksam ut. Det kan hända att han lider av något outrett böntrauma. Bönor är liksom inte makens melodi, inte heller något köttfärsliknande bön-bemängt tjofräs till middag.
- Äsch! utropade jag lika hurtigt som någonsin Julia Child.
- Vi skippar bönorna. Vi kör på högrev. Rökt sidfläsk. Vin. Kaffe. Vitlök. Choklad. Choklad!! (Vem behöver bönor när man kan ha choklad i såsen??). Massor av kryddor.
Jag vet inte om det var maken som lät sig övertalas eller om jag var lite diktatorisk? Det får vara hur det vill med den saken, men crockpottan sattes i arbete och det blev chili con carne som inte besudlats med minsta lilla böna.
Det var hett. Det var gott. Det värmde bra!
Maken är (tror jag) numera övertygad om att även chili con carne går att äta.
Oh my! That looks so good! Your mention of Julia Child made me smile - I had a sudden image of Meryl Streep playing you when they make the movie of your life! And who would play Kenth?? (Viggo Mortensen perhaps?)
SvaraRaderaWednesdays are our use up what we can in the fridge before the supermarket delivery in the morning, so can be a bit odd - tonight we had florentine sea bass with cauliflower cheese! (Anything that misses the Wednesday-what-have-you ends up in the Thursday soup...waste not, want not!)