Jag kom hem på lunchen. Ingen mötte när jag låste upp ytterdörren, inte ens den lille gårdvaren. Förklaringen kom när jag hörde Creedence dåna från vardagsrummet där maken dammsög. Jag fick på lätta fötter tassa ner och vråla
- Hej!!! i örat på honom.
- Har du alltid musik till arbetet? undrade jag sedan medan trumhinnorna hoppade jenka.
Maken nickade instämmande. Jo, det blir roligare då.
- Är det alltid Creedence? undrade jag vidare, medan jag funderade på om jag missat något under alla mina år av dammsugning.
- Ibland omväxlar jag med Gunnar Wiklund, sa maken belåtet. - Han funkar också bra till dammsugning.
Jag känner mig dock tveksam till herr Wiklund får jag nog säga. Det känns som att man vill ha mer tryck?
Sedan åt vi lunch och maken underhöll mig med latinska böjningsformer, alltmedan Creedence fortsatte att tuta på i bakgrunden.
Nu går jag tillbaka till jobbet. Det känns lugnare så.
Sigh...how wonderful to come home to a man hoovering. It is the small things that make the heart soar - my favourite sight is of Mark in his dressing gown hanging washing on the line in the garden.
SvaraRaderaI think you and K make such an adorable couple.
I know, it's fabulous, isn't it? If more men realised how utterly romantic a hoovering man is, I'm sure that many more would take a waltz with the old hoover! .... and thank you! After all these years together we still really enjoy living together.
Radera