Därutöver finns ju att man den första konferenskvällen, som är hjärtskärande vacker, traskar upp till Ale Stenar. Man bryr sig faktiskt inte om ifall det är en solkalender som vissa hävdar, eller "bara" en skeppsättning från Vendeltid. Fantasieggande och ljuvligt vackert ligger den där, högt ovanför havet.
Man står där och låter tanken svindla, när man tänker på alla som stått just där och funderat på meningen med livet. Möjligen är det stupet ner mot havet som får det att svindla. Korna tar det med knusende ro. De bryr sig inte så mycket om det där med Zodiaken eller Vendeltid. De är vår tids filosofer. Lever i nuet. Här och nu. Det gör de rätt i.
Morgonpromenad längs havet är heller inte fel!
Något som heller inte var fel var det att Huliganen var alldeles väldigt närvarande! Det var nämligen min dator som användes som konferensdator och när skärmsläckaren gick på, vem blickade då glatt ut mot den församlade enigheten om inte Huliganen? Han visade upp sig rullandes i snön. Sittandes bland lavendelblommor. Åkandes cykelkärra - ja ur alla möjliga synvinklar.
Och jag tror ju faktiskt att det var nog det som alla uppfattade som konferensens höjdpunkt!
Jamen självklart! Och säkert bidrog han till vakethållandet bland deltagarna. Kram
SvaraRadera... och det är ju nog så viktigt! Kram tillbaka!
Radera