- Aha! tänker Vän Av Ordning nu, hon snapsade för mycket igår på midsommarafton!
Då vill jag ha fört till protokollet att det gjorde jag inte alls. Snaps dricker jag mest av traditionella skäl och i så små mängder att det är risk för att vätan liksom avdunstar på vägen mellan glaset och mina läppar.
Det var en i alla avseenden mycket lugn, men mycket trevlig midsommar, trots klass 1-varningen för kraftiga åskväder över Skåne. Det blev ingen åska och vi kunde sitta ute och inmundiga sill, nypotatis och hela konkaronen. Samt lite västerbottenpaj med basilika och persilja eftersom sonen inte direkt är någon sillätare av rang. En (1) bit åkte det ner, tror jag. Syrran, maken och jag gjorde sillen mer rättvisa. Sen blev det jordgubbar i växthuset när kylan började komma. Det var en väldigt skön midsommarkväll, och ganska tidigt gäspade jag käkarna ur led och ramlade i säng.
Belåtet tänkte jag att nu, nu skulle jag sova ut! Inhämta många timmars förlorad sömn. Men det får nog bli en annan natt, för halv tre for Huliganen upp och tänkte; det åskar!
Åskar det, ja då måste man ut och gräva sig ner genom godtycklig matta ner mot Australien. Matte är trots allt lite rädd om mattorna så hon for efter och påtalade att det åskar visst inte. OK, det blåser friskt, det gör det, men vare sig blixt eller dunder hörs.
Sånt andefattigt snack lyssnade Huliganen inte på. Har han bestämt sig för att han hört åska bortemot Rysslandshållet, ja då har han det. Basta.
Till slut fick jag koppla honom så jag kunde hålla honom bredvid min säng. Då grävde han i alla fall inte, men han var inte nöjd med sakernas tillstånd, det lät han förstå.
Så fort jag slumrade till och släppte kopplet rände han, likt en målmedveten missil, ut mot någon matta och satte igång sitt grävar-värv. Jag bönade. Jag bad. Jag resonerade. Till ingen nytta.
Det slutade med att vi stängde in oss i sovrummet, rullade ihop mattan och somnade av ren och skär utmattning när klockan närmade sig halv sju. Utan att matte hört minsta lilla åskmuller. Men jag börjar kanske bli lomhörd på gamla dar.
Nu ser hunden ut så här.
Och jag sitter och tänker på mitt senaste nyförvärv, som är så märkligt att jag inte riktigt kommer över det än. Men roligt lär det bli!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.