SJ, SJ, gamle (o)vän...

Fast nu var det ju inte SJ det ska handla om, utan snarare torsk. Eller Öresundstågen. Eller konduktörer. Eller...  fast jag kanske ska börja från början?

Maken, syrran, Zoya, Huliganen och jag var inbjudna till dottern och hennes sambo på middag. Väldigt trevligt en fredagskväll tyckte vi och tackade raskt ja. Med acklamation!

Tar man tåget till Kristianstad, ja då kan man ju dricka ett glas vin, tänkte vi listigt och cyklade ner till den lokala järnvägsstationen med Huliganen och Zoya i hundkärran. (Jävligt onödigt, om man frågar Huliganen, "om ni var nykterister hade vi kunnat åka bil i stället", men det örat lyssnade vi inte på).

Tåget var försenat. Sen bytte de perrong och skyltade vänligt upp där. Sen kom det ett helt annat tåg där på perrongen där det stod "till Kristianstad" och förvirrade det hela, men till slut kom vi på rätt tåg och klev in i en vagn där hundar var tillåtna. Det var fullt och trångt och vi fick gå en bit, men till sist hittade vi tre utspridda platser.

Säga vad man vill om Huliganen, men han är duktig på att åka tåg. Alldeles tyst satt han bakom mina ben och begrundade omvärlden. Sen kom konduktrisen. Först kollade hon syrrans biljett, så småningom kom hon till mig.

- Hundar får inte vara i denna vagnen, meddelade hon triumferande. Varför hon inte sagt något om Zoya förstår jag inte, men kanske hon trodde Zoya var ett marsvin?

Först tänkte jag i bästa Fantomen-stil säga att "det är ingen hund, det är en varg", men jag lät bli. Orka, liksom.

Så vi traskade tillbaka, till vagnen där 6 säten var ockuperade av barnvagnar (tomma), ryggsäckar (fulla), barn (som inte satt i sina föräldrars knä). Sen stod vi hela vägen till Kristianstad och jag tänkte bistra tankar om Öresundstågen.

Sen kom vi fram och fick torskrygg och marinerad fänkål och god potatissallad och rabarberpaj, och då, ja då lekte livet igen! Vin fick vi också, vill jag framhäva, så det där tågåkandet var alls icke i onödan!

Så småningom bordade vi tåget hem. Då fick vi hel kuppe för oss själva. (OK,  efter det att ett sällskap sett Zoya och flytt fältet. Hon är ju lite skräckinjagande). Konduktrisen log glatt och sa förtjust "TVÅ hundar!" när hon kollade biljetterna, precis som om hon vunnit på lotto.

Och då kände jag att det finns hopp. Även för Öresundstågen.