Meningen med livet?

Jag är ingen svårtartat filosofisk person. Jag ägnar mig sällan åt navelskåderi. Jag hade nog min intellektuella peak i 15-årsåldern när jag läste Voltaire och grabbarna (utan att direkt begripa något). Jag gillar livet när det är enkelt. Avskalat. Jag tycker om god mat. Hunden. Maken. Barnen. Vännerna. Rosor. Garn. Böcker. Choklad. Vin. (Kanske inte nödvändigtvis i den ordningen...)

Så jag vill inte påstå att jag sitter inne med svaret på frågan vad som är meningen med livet. Men ibland tycker jag mig ändå ana vad svaret skulle kunna vara. Åtminstone i vissa enskilda ögonblick, för även jag inser att meningen med livet varierar väldigt beroende på livssituation.

Jag vill nog dock påstå att för ca 30 minuter sedan, här i mitt närmaste lokalområde, kom vi i alla fall väldigt nära kärnfrågan.

Fika i växthuset. Med choklad-å-hallon-muffins och cappucino. Svårare än så behöver det inte vara.