För kort för kultur

Eftersom semestervädret är som det är, dvs minst sagt ostadigt, beslöt maken, dottern och jag att ägna en del av dagen åt utställningen "Modernismen" på Kulturen här i Lund. Den är förvisso inte rykande aktuell, skapad som den är för över tio år sedan, men väldigt bra. Vi var där för några veckor sedan när vi hade tittat på utställningen om överlevare från Ravensbrück, men då var det så varmt att man inte orkade gå runt. Nu är det ju då som sagt inte varmt (sa hon bistert), så nu passade det ju bra.

Väldigt bra utställning som visade hela den röda tråden från Art and Craft fram till HSB:s folkhem på 30-talet, det fanns till och med information att läsa, i alla fall vid en hel del föremål och som en övergripande inledning vid de olika avsnitten (detta är en liten, men dock pik till Barbaricumutställningen på Historiska Muséet), men i likhet med nästan alla andra utställningar så måste den som skapat den vara en reslig och ståtlig figur som inte inser hur det är när man är kort, har ont i nacken och är allmänt osmidig. Man blir oerhört trött av att alltid behöva böja huvudet bakåt för att kunna läsa, ska man dessutom försöka fokusera texten genom de progressiva glasögonen så kan det bara sluta på ett enda sätt - man blir trött och yr. Och då kan det hända att man missar en spännande tavla av GAN, en vacker bägare av Wiven Nilsson eller en rolig reklambild från HSB från 1937.

Jag vill i det här sammanhanget framhäva Kelvingrove-muséet i Glasgow - föredömligt informativt, pedagogiskt upplagt och där sitter informationen på ytterst läsvänlig höjd! Och kan skottarna så borde väl vi kunna?

Dock fick vi nog sett det mesta, och jag och maken tillbringade närmare 4 timmar tillsammans med dessa modernister. Med avbrott för en liten välbehövlig paus nere på Kulturens sommarcafé med goda smörgåsar och fantastiska, fluffiga kanelbullar.

Kanelbullar ja, det är en annan sak jag undrar över. Kanelbullar tillhör livets nödtorft tycker jag, en kanelbulle kan förgylla den gråmulnaste dag. Men varför blir aldrig mina kanelbullar så pösiga och fluffiga som de som serverades här? Detta är ett av livets små mysterier. Jag tycker jag gör precis som det står i recepten, men aldrig uppnår jag detta tillstånd av pösighet. Dessa bullar vi fick idag var en prydnad för sitt slag. De var nog bland de bästa jag ätit, enda närmaste konkurrenten i Lund är nog de som man får på Café Brunius.