Morgonens promenad gick runt Nöbbelövs Mosse. Som vanligt tillfrågades en halvsovande make om han ville följa med, och liksom alltid avböjdes denna förfrågan vänligt, men bestämt. Jag tycker ändå att jag vill fråga - det kan ju slumpa sig så att man råkar fråga vid ett tillfälle när maken befinner sig i drömmarnas rike och i rena misshugget svarar ja. Detta har aldrig skett - men man vet aldrig!
Hunden är aldrig ovillig att följa med, han sitter parat vid dörren innan jag ens hunnit borsta tänderna. Lite trötta var vi båda två, vi vaknade vid fyra, Hampus för att han nös så förbålt, och jag för att Hampus nös så förbålt. Nysa måste man uppenbarligen göra stående, och då låter det så här: nys - duns! - nys - duns! - nys - etc. Dunsarna kommer sig av att när man nyser våldsamt slår man huvudet i golvet. Jag undrar om vi har det för dammigt hemma?!
Vi fick i alla fall en härlig promenad, vi mötte diverse trollsländor, kor och en förskrämd fågelskådare, annars var det bara vi och och morgonen. Så här ser det ut när vi är på promenad (detta är delvis till gagn för mannen, som ju då kan åtminstone virtuellt följa med på promenad:
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.