Här går det undan

Vips! så var det helg. Och svoosch! så var den över. Alldeles för fort. Alldeles för tidigt sitter man här och bloggar också, vid en tidpunkt när man, morgonmänniska eller ej, borde ligga och sova sin skönhetssömn. Jag kan ju säga att det är inte för att jag inte behöver min sån (skönhetssömn alltså) som jag är vaken, ånej. I så fall borde jag sova till bortåt halvtre i eftermiddag.

Men nu är det så att barnen varit hemma och nu skulle dottern flyga tillbaka.

- Flyget går tidigt, meddelade hon. Så det går inga tåg direkt från Lund till Kastrup.
- Gör inget, sa den ömme fadern, jag kör dig till Svågertorp (sista stationen före Öresundsbron).

När han fick höra att detta innebar att han måste kliva ur sängen kl FYRA!! bleknade han, men vidhöll modigt att jo, han skulle köra. Därfär sitter vi nu här, Huliganen och jag och tycker att huset är så tomt, och timmen så tidig. Ja vissa av oss har ju redan somnat om på mattan. Det är inte jag.

Sonen körde hem redan igår. När han precis gav sig iväg kom jag på att oj, jag har ju glömt att ta minsta lilla bild, jag som har ny kamera och allt! Man hade nog inte passat till pressfotograf - vilken tidning vill ha en fotograf som glatt säger att ojdå, jag glömde visst att ta en bild på det kungliga brudparet/vulkanutbrottet/presidentbesöket? Jag for i alla fall ut som en skållad råtta och hann ta en bild innan det var alldeles för sent, men det var i sista ögonblicket!

Vi drog ut till Dalby stenbrott för att ta en promenad, Huliganen, dottern och jag. Det gick uppför och nerför och skuttades och skälldes.

Vi tog också små trevliga bilder för att visa upp den glada matten och hunden på bloggen:

Jamen se glad ut för sjutton! Öronen framåt!

Inte var det vansinnigt varmt, men somliga ville bada:

Den här pinnen blir bra, kasta den till mig, matte!

(Somliga har dålig uppfattning om hur stora de i själva verket är)

Med denna fjuttiga pinne fick Huliganen låta sig nöja

När man badat, så måste man ju skaka sig. Företrädesvis på matte.

Sen åkte vi hem och badade Huliganen igen, jo för han hade rullat sig i jord, luktade unket sjövatten och var allmänt icke-fräsch. Det tyckte han var högeligen onödigt. Jag vill bespara er onödigt lidande så ni får inte se någon bild på Mycket Olycklig Nybadad Hund (mest för att jag inte tog några, genomblöt som jag var efter den persen).

Sen var nästan helgen slut, men vi hade hunnit med massor:

- titta på karnevalsspexet

- gå på födelsedagsfika hos systerdottern i ljuvligt solsken och ätit massor av jordgubbstårta och hembakta kanelbullar

- träffat liten söt schnauzerflicka

- blivit utbjudna av dottern och sonen på restaurang och ätit så vi gick upp en storlek eller två

- shoppingrunda på stan med dottern

- sitta på altanen i solskenet

- attackera murgrönan för att få lite rättning i ledet

- krafsa i en eller annan rabatt

Nu blev ni imponerade va? Vavava?? Medge det!

Anledningen att vi blev utbjudna var att det faktiskt drar ihop sig till bröllopsdag i Huliganhemmet. Ett ohyggligt antal bröllopsdagar har det blivit, 30 närmare bestämt. Rysligt trevligt att bli utbjuden så, så vi erbjöd barnen på stående fot att detta kan de få göra om alla bröllopsdagar om de så vill, vi ska inte sätta oss på tvären.

För att säkerställa att det blir fler bröllopsdagar fick vi böcker: Don'ts for Wives/Husbands. Fulla av goda råd. Jag vill ju inte undanhålla er dessa recept på ett långt och lyckligt äktenskapligt liv, så jag delar frikostigt med mig av råden. Funkade de 1913 så funkar de idag! 

Don't let your husband sharpen lead pencils all over your drawing-room carpet. He will be none the happier for it and the carpet will suffer as well as the maid's temper

Don't say you can't go abroad if your husband wants to, because you don't like the Channel crossing and you hate foreign ways and foreign food. Subordinate your wishes to his for once, and you'll be surprised to find how much pleasure you might pick up by the way.

Don't try to regulate every detail of your wife's life. Even a wife is an individual, and must be allowed some scope.

Nu ser jag framtiden an med tillförsikt! Men jag undrar ju lite hur vi har klarat oss så pass länge utan att ha fått dessa goda råd tidigare?