Oförenliga åsikter

Maken och jag, vi är ju oftast väldigt kompatibla:

• han gillar skalbaggar - jag gillar hundar
• han gillar exceltabeller - jag gillar rosor
• han gillar att äta mat - jag gillar att laga mat
• han gillar mig - jag gillar honom

Ja ni ser, det är som engelsmännen så poetiskt uttrycker det "a match made in heaven". Vi är som Yin och Yang. Knoll och Tott. Helan och Halvan. Åsa-Nisse och Klabbarparn.

Men det finns ett område där vi tycker helt olika. Jag tycker rätt, och maken tycker fel. Fast han vägrar inse det.

Nämligen om man är förkyld. Varenda människa begriper ju att enda rätta sättet att angripa förkylning är att dricka Kan-Jang, varmt te och att äta glass för att det kyler så skönt i halsen. Men maken, han envisas med att man ska äta c-vitamin och dricka varm mjölk med honung. Varm mjölk med honung - herregud det är ju så vämjeligt att man blir sjuk bara av tanken på det.

Ja alltså, jag försöker ju verkligen få honom att inse hur fel detta är, jag frestar honom med Kan-Jang och glass varenda gång han börjar låta täppt och snörvlig men han bara tjatar om sin varma mjölk och sin c-vitamin, han vägrar att lyssna på mig. Som vet bäst. (Som alltid, frestas man tillägga).

Ikväll kom maken hem och meddelade han kände sig lite rosslig. Frestande dinglade jag med Kan-Jangflaskan framför snoken på honom, men han sträckte sig bara efter tuben med c-vitamintabletter i hörnskåpet. Tuben var tom.

Maken stirrade vantroget på tuben och undrade sedan "vem lägger tillbaka en tom tub när man tagit sista tabletten?" Sen tittade han menande på mig. Jag påpekade raskt att det kunde ju vara vem som helst, och varför då inte han själv? Ett högst rimligt antagande, med tanke på att det är han som är c-vitaminaddict i det här huset, även jag för all del av ren solidaritet kan klämma en jag också om det kniper.

- Just det, vem som helst,  instämde maken och fortsatte att titta menande på mig.

På något vis känner jag mig fortfarande misstänkt här. Väntar bara på att han ska börja ta fingeravtryck, hålla vittnesförhör och sedan avslöja missdådaren. Som då inte är jag, vill jag verkligen poängtera.