Men alltså!

Här  har man gått iväg och köpt sig en ny kamera. Till och  med läst manualen!! OCH (triumferande trumvirvel!) gått på föredrag (där man kanske inte begrep så värst mycket om RAW-format, vitbalans och allt vad det var, men i alla fall alltså). Vad händer??

Jo man får besök. Ett väldigt trevligt besök som överöser en med god choklad, spännande te (i lösviktsform alltså, herregud ni tror väl inte människan hällde färdigbryggt te över mig?!) samt dessutom försåg en med nya små rudbeckior.

Dessutom kom besöket i form av paketlösning - two for the price of one, typ. Den minsta lilla filuren är 5 månader, knubbig, god och glad.

Då tänker man sig ju att fotografera allt det här fina. I all synnerhet mötet mellan liten Ellen och Huliganen, som för första gången blev klappad av en liten, liten bebishand. Då meddelar kameran prompt och skoningslöst att batteriet är urladdat. Va?! Ska det va' på det här viset? Nej nu tänker jag minsann skicka in en reklamation. Jag kan väl gå med på att batteriet laddar ur sig om man ska fotografera tråkiga saker. Typ bergenia och så. (Ja alltså jag är ledsen, jag HAR verkligen försökt se något försonande i bergenia, men jag tycker det är en otroligt tråkig och FUL växt, så den vill man minsann inte fotografera. Jag beklagar. Kalla mig gärna bergeniarasist. Jag skäms, men måste erkänna att så är det).

Så här sitter man nu och skriver ett alldeles bildlöst inlägg. Fattigt. För att inte säga fjuttigt.