Rättning i ledet

Huliganen hade tråkigt. Och när Huliganen har tråkigt, ja då syns det liksom. Han är inte den som lider i det fördolda.

Ska vi träna lite linförighet? föreslog jag då för att muntra upp gossen. Han blev inte ett dugg uppmuntrad får jag nog säga, utan rullade raskt ihop sig och somnade...

Tänk om han bara låtsades sova? För att slippa träna lite lydnad menar jag. Jag tog mig en närmare titt:

Nog såg han sovande ut i alla fall. Det avgörande beviset fick man väl här:

Mycket avslappnade tassar. För att inte tala om

Mycket avslappnad svans! Så här ser den inte ut annars, då är den kaxigt uppåt hela tiden.

Sen vaknade Huliganen till och meddelade att han tyckte att bloggen urartat på senare tid.
- Det är för mycket tjafs om tulipaner och makar och mat och vin nuförtiden sa han ogillande. - Det är ju ändå JAG som är huvudpersonen, det är mig folk vill läsa om. Vad är väl tulpaner och vinkolkande mot en västgötaspets? Totalt ointressant! fnös han.

- OK sa jag. Idag är det din dag. Nu får du bestämma vad vi ska göra, så skriver jag om det sen, det är väl rättvist?

Då ville Huliganen gå till Stadsparken och titta på ankorna sa han.

Öh, var e' ankorna?

Fast egentligen ville han nog skälla lite på dem...

Notera svanspositionen! Nu ser den ut som den brukar.

Sen ville Huliganen hälsa på mattes pappa. Framför allt ville han tigga bulle.. Och visst blev det lite bullbitar!

När vi kom hem igen sa jag att jag var tvungen att pilla lite i trädgården. Gräva lite och sådär. Huliganen var till god hjälp!

Han for bort till en rabatt och började bums gräva bland den romerska malörten.

Sen hjälpte han matte att kratta lite.

Man kan ju inte bara arbeta och slita hela tiden, man måste ju leka lite också, så jag kastade lite boll till honom.

Hallå där? Vad gör du??!!

Tja jag råkade visst kasta upp bollen i päronträdet... så kan det gå när inte haspen är på!

- Gör inget, sa Huliganen. Då springer jag lite, det är också kul!

Väldigt vad dammigt du har det, tyckte Huliganen. Raskt greppade han dammvippan och for runt så dammet yrde. Nu är det väldammat. I alla fall upp till en höjd av ca 2 dm över golvet. Man får vara tacksam för det lilla.

Sen städade han upp alla sina leksaker. Det blir dyrt för matte, för Huliganen kräver sin tribut, en frolic för varje pinal. Dessutom kan man, om man är listig, plocka ur dem ur lådan igen och sedan kräva ny frolic för att lägga tillbaka dem igen... Matte, som är en godtrogen själ, går på det varje gång.

Sen ville Huliganen inte jobba mer, sa han. Han skulle väl inte behöva stå för allt jobb i Huliganhemmet? Något fick väl även vi göra?

Nu var han nöjd med sin insats, och såg fram emot att få läsa om den på bloggen.

- Inga jävla tulipaner! förmanade han mig