Ett inlägg som har ALLT

Här finns det naturromantik. Andlös spänning. Krossade förhoppningar. Action. Mysterier. Men låt mig inte hålla er på halster längre, nu kastar vi oss huvudstupa rakt in i handlingen.

En tidig söndagsmorgon ger vi oss ut på upptäcktsfärd, Huliganen och jag. Med kameran i högsta hugg ger vi oss bort till soptippen för att dokumentera Livet. Aha! tänker nu den kulturella bloggläsaren, hon tänker göra ett socialdokumentärt fotoreportage från Livets Skuggsida.

Skuggsida

Men icke så. Det hampar sig nämligen så att vi bort lämpligt till för att ta morgopromenaden på St Hans Backar, det som en gång i tiden var den kommunala soptippen, men som nu är ett grönområde. Frejdigt traskar vi framåt, nu ska vi bestiga bergets högsta topp, för att få in ett kontinentalt inslag i den här bloggen - man kan nämligen se Öresundsbron och ända över till Danmark, det är väl något att visa upp, säger jag till Huliganen.

Huliganen skiter i Danmark. Han är fullt upptagen med att sprätta och skutta och snusa och göra viktiga saker.

Spruttig sprätthund

- Se så vackert! utropar jag och fotograferar denna, denna, denna.... äh vad kan det vara, jo en vitblommande buske.

Medan jag fotograferar hinner Huliganen rusa upp och  nerför den branta backen ett antal gånger. Jag rusar inte, men stånkar förväntansfullt uppåt, uppåt, uppåt.

Väl uppe upptäcker jag att man ser inte alls Danmark! Inte bron heller, jo för det är disigt och dimmigt. Men jag tar en bild i alla fall, så får man väl tänka sig bron och Danmark då.

Nu gäller det att använda fantasin: visualisera en Öresundsbro! Visualisera Danmark!

Muttrar lite surt och traskar nerför backen, vilket visar sig vara väldigt mycket lättare än att traska upp.

Hamnar rakt in i ett litet kaninkonvent som pågår, en social sammankomst i gröngräset. Halar upp kameran och tänker att det blir fint i bloggen! Nerför backen kommer Huliganen i full speta, och innan jag hinner säga "cheese!" har alla kaninerna försvunnit. Utom en, som nog är gammelfarfar som vare sig ser eller hör.

- Då går vi bort till hästarna i hagen och fotograferar dem, säger jag till Huliganen. - Hästar är snälla djur som står någorlunda stilla när man fotograferar dem. Det blir bra. Nu får vi ett djurinslag i bloggen i alla fall!

När vi kommer till hästhagarna har hästarna inte vaknat och kommit ut ännu! Alldeles tomt. Ändå är klockan 06.45, alltså vad håller de på med! Ska de ligga där i sina boxar och sova bort livet? Ska det va' på det här sätter så saboterar de ju min blogg totalt.

Så vi får traska vidare. Och plötsligt ser jag den!! Skylten!!! Hjälp, hur ska detta gå?!

- Huka dig! ropar jag till Huliganen, - akta huvudet!!

Gudskelov, det gick bra. Man kan andas ut och traskar vidare.

Jag tar ungefär 2476 bilder på Huliganen.

Alltså, jag MÅSTE gå på den där fotokursen!

Jamen, vad GÖR du?! Du kan väl inte bajsa i min blogg??

Fast det är inte slut på action än, ånej. Plötsligt ser jag den:

Nu är det på gång, nu håller rapsen på att slå ut! Andlöst spännande om något, får man väl ändå säga? Och blommande raps, ja det betyder rapsbaggar. Rapsbaggar är skalbaggar, och skalbaggar gör maken glad. Go' och gla' ska maken va', skulle man kunna säga då.

Men mysteriet då, undrar ni kanske? Än så länge har det väl inte hänt något som varit så vansinnigt mystiskt?

Men titta här då:

Vem är det som firat Valborg så intensivt att man glömt sin sko? Hur kom denne Någon hem, undrar man?