Jag är ett nöt. (Alltså, först tänkte jag skriva Jag är en idiot men sen tänkte jag att man ska vara snäll mot sig själv, försöka se saken från den ljusa sidan, hellre fria än fälla och allt det där). Faktum kvarstår dock.
Om man har ont i sin rygg, så där så det hugger och trilskas. Vad gör man då? Tja inte vet jag, men själv gick jag till min eminente kiropraktor. Han är både välmusklad, snygg och trevlig. Nästan så man kunde gå dit utan ont-i-ryggen. Sen trixar han och hugget försvinner.
Vad gör då undertecknad? Jodå, mycket riktigt far hon hem, tänker Så himlans bra, nu kan jag böja ryggen igen ränner ut i rabatterna och rycker ogräs så kirskålen far som små projektiler över närområdet.
Detta, mina vänner, visade sig vara ett mycket osmart drag. Det är så dumt, så jag förvånas över att jag kom på det faktiskt.
Vad som ytterligare lägger lök på laxen är att jag har en chef med väldigt dålig rygg. Varenda gång han ojar sig säger jag prompt "gå till kiropraktorn", varpå han lika prompt svarar att det hjälper inte. Alltså kan jag nu inte erkänna att jag fortfarande har ont i ryggen, för då får han vatten på sin kvarn.
Alltså är jag ett nöt.
Nu säger kanske någon, att om nu kiropraktorn är ett sånt manligt praktexemplar, gå dit igen för all del! Och det vore ju smart tänkt, om det inte var för två saker; då måste jag erkänna min dumhet för honom, och då får man slanta ut igen. Och vem ska då köpa frolic till hunden?
Plättlätt svar: MAKEN får köpa Frolic till hunden! :)
SvaraRaderaI nöd och i lust heter det har jag hört. Och om det nu är så att nöden säger att du ska slanta upp för att träffa den snygga kiropraktorn ännu en gång så har nöden ingen lag.
M.a.o; Maken får slanta upp till frolicen.
Och du erkänner såklart INTE att du gick hem och arbetade i trädgården för snyggingen. Nej, nej du säger att det gick aldrig riktigt över sedan du var där sist så slipper du framstå som ett nöt.
Plättlätt var ordet! :)
/Jea med de allt för långa meningarna. Skulle nog behöva en kurs hos Bitte i det också...
SvaraRaderaIrene! Stackars dig! Om jag inte gillade dig så mycket skulle jag skicka över mina astråkiga och skitjobbiga sjukgymnastikövningar, men som sagt... Men eftersom jag ändå har lite koll på det där med ryggar kan jag säga så här:
SvaraRaderaMen jag kan råda dig till följande ändå. Gå en lång promenad i skogen (obs! I skogen, helst utanför stigen) för att få igång cirkulationen i ben och rygg. När du ligger på knä och dessutom framåtböjd måste musklerna som sträcker ryggen ligga på spänn hela tiden för att inte överkroppen ska ramla framåt. Du kan vara överansträngd. Rent teoretiskt kan det naturligtvis vara ett kotproblem, men du har ju en kiropraktorkontakt, så då har du säkert koll på sånt. Men om du är överansträngd är det mjuk rörelse som gäller. Gärna ligga och vila, helst inte sitta för mycket. Och underskatta inte vikten av djupandningen. Att djupandas med magen hjälper till att syresätta muckslerna plus att et stretchar de djupa muskelgrupperna runt diafragman, ryggslut och mage.
Se! Nästan-läkare-Lotti :)
Här är ytterligare ett bidrag till skonaryggentipssamlingen (det du Jea!): högt under fötterna i sängen. Jag som ju har haft himla ont i ryggen ända sen jag fick och opererades för diskbråck har upptäckt att rejäla kuddar under fötterna (underbenen) och en Ipren vid sänggåendet faktiskt gör att mina krampande ryggmuskler slappnar av under natten. Du förlorar ju faktiskt inget på att prova det också (efter Lottis terrängpromenad, menar jag).
SvaraRaderaJag visste det! Att jag kunde lite på mina bloggkompisar. Alltså, om jag tolkar det hela rätt; enligt Jea så ska maken betala frolicen och jag traskar iväg till snyggingen igen. Och enligt Lottis goda råd så tar jag det lugnt och vilar och djupandas för muckslerna. OK! Och du Bitte, Ipren sa du - men nog måste det gå lika bra, inte med selleri, men med ett gott glas vin?!
SvaraRadera