Det löps mycket på mitt jobb. Och då menar jag inte bara fram till kaffeapparaten. Nej det är Brolopp och Lundalopp och Yddingen runt och Lidingöloppet så man blir rent matt bara av att lyssna på snacket vid fikabordet.
I helgen hade det uppenbarligen varit ytterligare ett lopp, som en av mina arbetskamrater deltagit i. Ett millopp hade det varit. "Jag tyckte inte jag tog ut mig tillräckligt" meddelade denne man sedan, "så jag sprang en mil till". Jag stirrade förfärat och oförstående på honom. Hittills har jag alltid ansett att han är en klok, sympatisk och trevlig arbetskamrat, men jag insåg att jag fick revidera den uppfattningen. Ja, jo, sympatisk och trevlig är han ju fortfarande, men klok? Tycka att man inte tagit ut sig när man sprungit på under 40 minuter, och därför löpa ytterligare en mil?
Själv sprang jag ett millopp 1994. Jag har ännu inte funnit det nödvändigt att springa ytterligare en mil. Men så är jag ju ovanligt klok också.
Nu blev jag verkligen GRYMT imponerad!!
SvaraRaderaAtt springa en mil det är ju en fantastisk prestation.
Bästa Irene, hur många strängar HAR du egentligen på din lyra??? undrar hon som knappt orkat springa efter en karl en gång
Också undrar du varför ingen av oss helt plötsligt dyker upp i ditt fikarum på jobbet?!
SvaraRaderaLäs det du just har skrivit så har du svaret. ;)
Var det så: SPRANG du en mil? Sprang DU en mil? Sprang du en MIL? För sex år sen? Utan att säga till mig! (tänk dig du så trevligt det hade varit om jag hade stått där vid målet med 1) segerkrans och 2) kamera. Men du smypgsprang alltså en mil utan att säga ett knyst till mig. Nu frågar jag bara: gör man så mot sina vänner?
SvaraRaderaBästa Andfådd, precis vad jag tyckte! Och har man väl en gång utfört detta stordåd, varför göra om det? Jag menar, en Himalayabestigare, inte ränner han/hon upp-å-ner för Himalaya dagarna i ände?
SvaraRaderaJea, aha! Du menar SÅ alltså? Ja allt det här ränna-runt-på-tid-snacket kan nog ha en viss avkylande inverkan. Och då fikar vi ändå inte i ett kylrum!
Bitte; Ja, ja, ja och nej. I min värld, och som jag räknar, så är det 16 år sedan 1994. Men nu kör jag ju med den julianska kalendern, så enligt en annan kalender så KAN det ju vara 6 år mellan 1994 och 2010. Förvisso. Men OM du hade stått och väntat vid målet, helst med en flaska champagne, ja då hade jag ju löpt på som bara attan. Fast jag klarade tidsgränsen och fick min medalj! Enda idrottsmedalj jag någonsin har fått/kommer att få.
OK, OK, jag räknade fel i upphetsningen. Men låt mig då påminnaom att för sexton år sedan hävdade du att det just inte var någon skillnad mellan mousserande vin och mousserande vin och att du faktiskt inte var vidare förtjust i mousserande vin. Så en flarra champagne på mållinjen hade knappast lockat dig i mål snabbare?
SvaraRadera