Scoutanlag!

Huliganen och jag drog ut i skogen i arla morgonstund, det skulle läggas spår och promeneras och ditten och datten. I synnerhet datten. När jag lagt spåret skulle det ju ligga till sig, så vi traskade iväg och funderade på Livet och Meningen Med Det Hela. Efter att ha funderat ihärdigt en lång stund, kom jag fram till att Meningen, det var nog just det, att strosa runt med sin hund i naturen och då lät jag  hjärnan vila ett tag och bara promenerade på.

Rätt vad det är, så hörde jag göken! En ihärdig rackare som ko-ko:ade på som om han hade betalt för det.

- Lyssna och lär! sa jag till Huliganen.
- Hör du göken? Det är en västergök, då vet man att väster, det är åt det hållet.

Huliganen såg inte övertygad ut. Vadå väster tyckte han, varför vet ju att väster är just åt det hållet?

Jag vidhöll i min analys av väderstrecksorienteringen. - Klart det är väster, sa jag, det vet man ju att myrstackar ligger i söder och gökar i väster. Huliganen påpekade då att mina utsagor om väderstreck var nog inte att lita på, "du som måste vända kartboken upp-och-ner när ni kör söderut för att hålla rätt på riktningarna" tillade han försmädligt.

- OK, sa jag då, då ska jag bevisa det för dig! Quod erat demonstrandum tillade jag för att riktigt trycka till honom med latinets hjälp, komma här och vara förtretlig med kartböcker när jag ville lära honom lite scouttakter.

- Beviskedjan är som följer:

1. Östergök är det inte, för OM solen händelsevis visat sig och gått upp, så var det inte åt det hållet. OK?
2. Norrgök är sorg-gök. Är du sorgsen? undrade jag vidare och tittade på Huliganen som inte direkt såg ut att tyngas av livets förtretligheter.
3. Södergök är dödergök. Du verkar inte vidare död, sa jag, och tittade åter menande på Huliganen som nyss dragit en repa genom slyskogen så att den fortfarande stod och vajade som i storm.
4. Men - sa jag triumferande - västergök är bästergök. Är du, eller är du inte, en bäster-Huligan?

För en gångs skull tyckte jag att Huliganen såg helt övertygad ut när jag påstod något. Inga invändningar alls mer. Han var överbevisad. Jag solade mig i glansen av hans imponerade blick.

Sen tänkte jag verkligen understryka hur rätt jag hade så jag la till punkt 5; dessutom måste du väl medge  att din matte, hon är en bäster-matte?

- Jaja, sa Huliganen då, nu har vi haft nog med göksnack, nu spårar vi i stället! Jag böjde mig ner för att knäppa fast spårlinan i selen och kände hur det knakade hotfullt i det lurande ryggskottet. Tänkte att man kunde kanske behövt en sån där tröster-gök också?