Fredag. Underbara dag. Och inte nog med att det är fredag, det är liksom inte vilken fredag som helst. För det första: snickar-Anders (han som byggde vår vinkällare) har låtit avhöra sig! Och i dessa ROT-avdragstider är en avhörd snickare något i likhet med den obefläckade avelsen, något sällsynt som det bara ryktas om. Sen var det löneförhandling. Man är nöjd. Nöjd och glad. För det tredje var det dags att prova detta recept från Anders Öhman som jag gått och klurat på några dagar. Och för det fjärde ville maken prova någon flaska av alla de 142 som vi ömsint och försiktigt fraktat hem från Frankrike.
Alltså kom jag loss med fläskkarrén och chorizon. I receptet stod det att grytan skulle stå i ugnen 3-4 timmar, jag tog nästan 5 för säkerhets skull. Sedan stod det att man kunde eventuellt ha i 1 dl vin i grytan när man ungskokte hela konkarongen. Nu är det så här, i Huliganhemmet tar man inga risker vad gäller mat, så självklart hällde jag i 1 (dryg...) dl vin.
Blev det gott? Herreduminskapare, det blev så makalöst gott och smakrikt och aromatiskt att ärkeängeln Gabriel kunde gråtit av fröjd. Precis den där typen av rustik husmanskost som vi gillar så mycket.
Om det nu är så att ärkeängeln Gabriel lämnar er tämligen kallsinniga, så kan jag tala om att Huliganhunden satt som klistrad vid våra stolar och försökte besvärja oss att även bjuda honom på en smakbit. (Gjorde jag det? Milde tid, är solen gul? KLART jag gjorde!!)
Sen var det ju vinet. En premier cru från Chateau Mersault där vi vandrat i källarvalven och provsmakat ett icke föraktligt antal viner, där vi sniffat på rosor, tittat på konst, njutit av livet - ett vin som balanserade det mogna vinets jorddofter och karaktär, men där fortfarande det unga vinets fruktighet kunde anas.
Ytterligare en anledning att vara glad; titta på serviettringen. Dessa fick vi av syrran i bröllopsdagspresent, visst är hon en duktig silversmed?! Tyvärr är närbilden lite suddig. Jag skyller på vinet!
Nu sitter jag här, mätt, belåten och synnerligen tillfreds med livet.
Huliganen är också nöjd. Även om han tycker att han nog kunde fått lite mer av maten.
Du det lät mycket gott! Jag gillar Jamie för hans enkla och lite rustika rätter så detta får vi nog prova!
SvaraRaderaJenny, det VAR väldigt gott - och väldigt enkelt, det enda man behöver är lite tid, så man hinner ha det i ugnen ett antal timmar.
SvaraRaderaJag är avundsjuk, och nu är jag dessutom hungrig. Sen måste jag bara säga att har man en god gryta, vackra serviettringar, vin som man personligen hämtat hem, en söt Huligan, en bra lön, en avhörd snickare och en make som katalogiserar vinkännaren (glömde jag något?) då har man ju all anledning att vara glad! Och så blir ju jag så glad av att läsa så här glada inlägg! Kram!
SvaraRaderaAlltså Irené... Måste erkänna att jag oftast högaktningsfull skiter i vad folk äter. MEN när du beskriver en måltid du gillar, så gör du det så BRA att till och med jag gillar att läsa om det! :)
SvaraRaderaLotti; är du glad, är jag glad, så nu tycker jag vi utbrister i "ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans, ju GLADARE vi blir!". Och förresten blev jag själv hungrig, nu igen.
SvaraRaderaJea; Det här var faktiskt så gott att man borde skriva små hyllningssånger till rätten. Väldigt bra att detta budskap uppenbarligen gick fram!