Idag har jag grämt mig över att det regnade. IGEN! Jag vill å det bestämdaste framföra att så impregnerad är jag inte att jag står emot hur mycket regn som helst.
Sen slutade det att regna. Sen slutade jag jobbet och det är ju en bra sak. Om man kommer iväg hem, vill säga. Det gjorde man inte. Till slut gick Huliganen handgripligen in och välte VD:ns papperskorg bara för att påtala att "Nu räcker det, hörredu!". Då åkte vi hem.
Sen kom jag på att jädrans, jag måste nog putsa fönster vad det lider. Hur kul är det? Inte ett endaste dugg kul är det kan jag meddela!
Sen upptäckte jag att solen sken! Då beslöt jag raskt att nu blir det omelett med chorizo och lammkorv i växthuset. Lite, lite vin till det. Då blir man lite glad igen.
Sen tar man sin kamera och går ut för att spåra upp sommaren; det växer trots allt en del.
Titta här, Crown Princess Margareta är på gång! Har väl bråttom till självaste bröllopet kan man tänka.
Och små irisar av något slag som luktar plommon
Visst regnade det! Bevis 1A.
Pioner och myror, de hör ihop. Som Skönheten och Odjuret. Eller Helan och Halvan. Strunt samma, lite mindre knoppigt och mer utslaget hade man väl önskat sig.
Typ så här. Fast då mer pionigt än vallmoigt.
Här växer det en vattenkanna, minsann! .... men vänta nu, varför ligger den mitt i gräsmattan?
Någon låtsas oskyldig och luktar på sommarmalvan... men...
Aha! Brottslingen tagen på bar gärning!
Vadårå? säger den sårade oskulden. Jag hjälper ju faktiskt till! Jättemycket hjälper jag till!
Vem är det som gödslar, till exempel?!
Det där med att hjälpa till att både gödsla och släpa runt på vattenkannor är ÄNNU en sak (eller två) som Dino och Huliganen har gemensamt! :)
SvaraRaderaDet var värst vad du tar fina bilder. Och precis så där skarpt i förgrunden och suddigt i bakgrunden som det ska vara när det är riktigt gjort, säger de.
SvaraRaderaNu ramlar ni väl baklänges men hör här: jag har blivit förälskad i en... trädgårdsblogg. Den uppdateras en gång i månaden och det räcker fint för mig. Och den handlar om en koloniträdgård i Tantolunden i Stockholm, just där jag gick med min farmor när jag var liten. Leta upp den och bli lite lyckliga: Kolonin i Norra Tanto, heter den.
SvaraRaderaDet är reda med dig, Huliganen! Glöm nu inte bort det vid nästa löneförhandling!
SvaraRaderaOm du frågar mig, så bör primtalet för kvoten ligga någonstans på meridianen. Vilket i sin tur borde rendera i sisådär 14 Frolicars påslag. Om dan, alltså!!
Hör av dig om förhandlingen strandar!
PS. Du Irene, du skriver allt bra du! Och bilderna - finfina!! DS
Jea; ännu en sak som visar deras perfektion som hund, deras simultankapacitet och arbetsförmåga och... och... härligt spetsiga karaktärer!
SvaraRaderaLotti; gulle dej! Och tack - men jag kämpar på. Du anar inte hur många bilder jag tog på den rackarns pionknoppen... och hur beskuren den är!
Bitte; nu måste jag hålla i mig här! Min världsbild skakar! Märkte ni inte utslaget på Richterskalan? DU - och en TRÄDGÅRDSblogg??!! Ilar att titta.
Kära Larsson, tack! Nu blev jag glad. Igen! Fast när det gäller såväl inlägg som bilder så bugar jag mig för dig och mumlar bara vördnadsfullt: Maestro! Dessutom verkar du ju vara en hejare på det där med matematiska formler...
Hahaha, du är en underbar skribent.
SvaraRaderaHej Linda! Tack!
SvaraRadera