Maken, som är en ganska konservativ typ, har länge och längtansfullt tjatat; - kan du inte permanenta dig? Du var så fin, då när du hade illrött, smålockigt, lååångt hår! (och dessutom var ung och smal och smärt och så vidare, då på det glada 80-talet - min kommentar).
Jag har bara fnyst åt honom. Talat om att numera är moderna kvinnor inte pudelkrulliga i håret. Sådetså.
Men så har min frisör som jag har stort förtroende för sagt att numera är permanenter inte alls sådär krusiga. Och dessutom är det ganska inne att permanenta sig nu. Och så vill man ju trots allt att maken ska tycka att man är snygg. Så tja.... jag gick väl och permanentade mig idag. Då.
Nu är man lockig. Ganska lockig. Det känns stort och ovant. Och lite undrar jag vad arbetskamraterna ska säga imorgon?
Säger de: "Tjena pudeln", ja då nitar jag dem. Det gör jag. Fast jag tror jag är nöjd, även om jag hoppar högt när jag ser mig i spegeln.
Underbart! Ett litet foto är väl inte för mycket begärt?
SvaraRaderaUpp till bevis! Visa nu upp dina fotograferingskonster ;-)!
SvaraRaderaDet ska bli vansinnigt spännande att få träffa fru Pudel ikväll!
SvaraRaderaOj, det vill jag se! Bildbevis, TACK!!!
SvaraRaderaKram Maja
Jenny, jo det är det! Herregud, vilka pretentioner! Foto hit och foto dit - hur modig tror du jag är egentligen? ;-)
SvaraRaderaAngela; hjälp! Här måste samlas mycket mod, känner jag. Kan ni inte försöka tänka er det i stället? Utnyttja fantasin - se framför er en Shirley Temple i övermogen ålder. Typ.
Anna-Karin; fru Pudel på dig du! Förresten så är jag ALLTID spännande...
Maja, tja, hm... vi får se... kanske... Om jag styrkt mig med lite vin först kanske?
Läsaren kräver TRE bilder ungpudel, trimmad pudel och kungspudel *skrattar*
SvaraRaderaHördu Anki, ungpudel går ju liksom bort av naturliga skäl, och kungspudel?! Menar du att jag ska raka rumpan och ha liten svans med boll? Pompons kring anklarna? Njae du, det där tål att tänkas på.
SvaraRadera