tisdag 5 oktober 2010

Tematisk övning

Igår var det sista gången på fotokursen sorgligt nog. Som tur är har jag varit ohyggligt listig och bums anmält mig till uppföljningskursen som heter digital fotobehandling, så snart ska jag inte bara kunna ta foton utan även behandla dem. Jag gissar att det är någon form av massage?

Tro nu inte att ni slipper undan bara för att kursen är över, ånej så lätt ska ni inte ha det. Veckans uppgift var att fotografera ett tema, gärna en händelse över en begränsad tid, upplyste oss läraren om förra måndagen.

- Finemang! tänkte jag genast på mitt vanliga kreativa sätt, då fotograferar jag en hundpromenad med Huliganen.

Jag försjönk i lycksaliga drömmar om bilder på koppel i motljus, bajspåsar som kontrasterade på ett spännande sätt mot omgivningens brunvissna blad -   ja vad skulle man inte kunna åstadkomma med ett sånt tema?! Då fortsatte läraren brutalt med att säga: ni kan ju fotografera en hundpromenad till exempel.

Men!!! Herregud, nu sköt han alla mina planer i sank.  Nu kunde jag ju inte föreviga Huliganen dragandes i kopplet, för då hade det ju verkat synnerligen mesigt och okreativt att fotografera just det. Jag blängde dystert på honom, men det märkte han inte alls utan fortsatte glatt att prata om mål och avsikter och diagonaler och närbilder och allt vad det var, allt medan jag satt där och försökte plocka upp spillrorna av mina artistiska ambitioner.

Jag åkte hem. Jag rannsakade mitt inre. Jag slet mina hårtestar. VAD skulle jag nu slå min omgivning med häpnad med?

Jo! Detta! Håll i hatten, för nu kommer det, mitt fotografiska tema! Se den spännande berättelsen om...


Äppelmuffinsbaket!!

Jag gick ut lite löst med visa bilder på äpplen, för att skapa en spänning hos åskådaren; 
vad ska nu hända?

 Sen drämde jag till med en bild rakt i solar plexus:
Bakattiraljerna!

 Här skapar jag spänning med en intrikat närbild på smält smör blandat med mjölk och ägg...
Hur ska det gå?!

 Socialrealism i sin prydno: muffinssmet i sina formar

 Romantiska muffins
("bilden är suddig" beklagade jag mig för läraren. Han påstod dock att det spelade ingen roll,
har man bara en tanke med sin bild så kan lite sudd vara mycket intressant. 
Visst har jag en tanke, nickade jag förnumstigt då.  
Nämligen denna:"muffins är gott"

 Notera här; cirklar i olika storlekar, komplett med en mycket
artistisk dukdiagonal. Så vackert att man blir tårögd, om jag får säga det själv.

Efter väl förrättat fotovärv är man minsann värd att smaka på objektet

9 kommentarer :

  1. Du är så underbar!
    Din blogg får mig alltid att le eller skratta! Till och med när du visar bilder på spindlar!!!
    Kram på dig! Det kvinliga svaret på T. Ehrenmark!

    SvaraRadera
  2. Alltså du är bara så genialisk!
    För övrigt tycker jag nog att det var en väldigt kort kurs. Det känns som att du nyss började på den. Fast å andra sidan gick det nog rätt fort för dig att bli fullärd vad det gäller grundkursen. Ska bli intressant att se hur bilderna ser ut efter lite massage också... ;)

    SvaraRadera
  3. Maja; kram tillbaka! Jag hoppas dock slippa lägga ut fler bilder på spindlar... i alla fall inom överskådlig framtid.

    Jea; jamen visst är jag! (sa hon i all blygsamhet). Sen så håller jag med dig (!) - väldigt kort kurs. FÖR kort. För här behövs läras mer, det känner jag. När folk pratar om slutartid och bländar och tjofaderittan så brukar jag raskt börja tala om annat... ;-)

    SvaraRadera
  4. Bjöd du kurskamraterna på muffins också? Eller de fick bara titta på dina läckra bilder?!

    SvaraRadera
  5. Annika; muffinsen, de åt jag upp själv!

    SvaraRadera
  6. Hundpromenader är jag så van vid, däremot det spännande baket är jag inte vidare bortskämd med....Du höll verkligen pulsen hög här hos denna läsaren meddelas från andra sidan tangentbordet. MITT bak hade nämligen någonstans lett till kommentaren " Jamen, hon kan ju inte baka! Det kunde hon ju räknat ut att ägg skalen kom att hamna i smeten!" Ungefär som en thriller där ungdomarna ska ut och campa och hör ett ljud, sprider sig som rö för vinden och blir mördade en efter en. Helt väntat liksom. Men här är en intrikant spänning, följd av doft,färg och form...Jag tycker du är lysande, både på fotgrafering och bakning!

    SvaraRadera
  7. Men kära Anki, jag hoppas spänningen inte blev FÖR stor? Jag vill ju inte att läsarna inte ska våga somna för att pulsen blir för hög och skräcken ilar längs deras ryggrader.

    SvaraRadera
  8. Fotokurs - alltså fotokurs som pågår många gånger.....
    Voj, voj, voj.....
    Här går mandrom och längtar efter sin lilla yttepyttemini-kurs på 2,5timmar...
    Den kurs som helt gratis und franco slank med vid inköpet av Nikon 3000D.
    Vad månne man få lära sig på den kursen? Att skilja på On-Off knappen? Sätta i batteri? Ladda sagda batteri?

    Detta har jag listat ut alldelens själver, och mer därtill...
    Nä, lite mer blir det nog.
    Man får väl se hur mycket som fastnar i den gambla hjärnan.
    Har noterat att det finns fler kurser....som man pröjsar för....
    Med ny värmeanläggning- och nytt tak-betalning framför sig kändes det så himla lyxigt med en gratis-kurs....
    Ja ja vi får se....

    SvaraRadera
  9. Britta, jag gick den kursen också! Och den var bra - man fick ett litet häfte med många bra tips och visst var det rätt komprimerat, men mycket matnyttigt fick man med sig hem. Block och penna är att rekommendera!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.