Tacksam

... det känner jag att man har anledning att vara när man tillbringat en stor del av helgen i sällskap med den äldre generationen, nämligen svärmor, pappa och farbror. Tacksam för att man har ben som bär en som man vill, även om de är av modell taxben. Att man kan röra sig som man vill, bestämma själv över sitt liv, laga sin egen mat, kan gå ut när man vill, kort sagt att man fortfarande själv bestämmer över sin kropp. Ja mer eller mindre i alla fall.

Och man ska ju inte inbilla sig att man bestämmer över hunden, det vore väl att ta i.

Sen är man också lite tacksam över det härliga höstvädret. Tacksam över att man våldgästat sonen, tvingat honom att bjuda på mat och haft alldeles väldigt trevligt hos honom.

Ja det har varit en bra helg! Jag ser måndagen an med jämnmod.

.... fast jämnmod, det är inte vad jag känner när jag pillar lite med photoshop elements - jag känner mig som en komplett idiot! "Tänk som om ni vore i ett mörkrum" sa instruktören. Säkerligen en mycket bra instruktion - om man nu någon gång hade varit i ett mörkrum. Det har man inte.

Nåja, det ska väl ljusna någon gång. Om man kommer ut ur mörkrummet.