Solen sken och Huliganen och jag kände hur livsandarna vaknade till livs. Vi traskade ut mot S:t Hans backar för att riktigt insupa djurliv och njuta av naturens skönhet:
Huliganen är måttligt intresserad av blommor. I all synnerhet sådana som sitter så till att de inte låter sig bepinkas.
OK då, sa jag, då tittar vi på djur i stället!
Vi traskade uppför. Jo för backar kan man antingen traska uppför eller nerför, det ligger i backars natur. Längst upp hade man en fin utsikt i morgondiset över Turning Torso och bron till Danmark, över Allhelgonakyrkan och Domkyrkan.
Råkade man vända sig åt det här hållet kunde man även se arbetsplatsen där Huliganmatten i sitt anletes svett förtjänar den dagliga frolicen:
När vi hade tittat på allt så blev vi lite hungriga och tyckte det var dags att gå hem och väcka maken och äta lite frukost. Fast man kan ju inte låta bli att avsluta inlägget med ytterligare en bild på världens bästa västgötapest eller hur?
....eller rättare sagt, jag ångrar mig. Det får nog bli en till - man kan inte få för mycket av det goda!
Hälsa Huliganen att han ser stentuff ut med sitt hängöra. Som vilken skyddshund som helst liksom. :)
SvaraRaderaLotta; Huliganen ser belåten ut och låter meddela att du verkar vara en hyvens person, en som verkligen ser hans rätta jag!
SvaraRadera