- hej för fan!
Beardisen nöjer sig med att skutta. Hon är nybadad och fluffig, men efter rundan är hon fortfarande fluffig men liksom liter mer lerig efter ett flitigt besökande av alla lerpölar som dykt upp längs vägen. Hon kanske gillar lerinpackningar? Är en riktig skönhets-Beardis?
Deras matte och jag nöjer oss med att promenera. Och prata! Och vad vi kan prata. Och aldrig kommer vi till punkt. Det är en riktig vitamininejktion.
Sen åker man hem. Käkar lunch. Cyklar ner på stan med maken och köper lite goda ostar - lite Chaume och lite irländsk blåmögelost. Ost kan man aldrig få för mycket av.
Något annat man heller inte kan få för mycket av är fika. Alltså spänner jag ögonen i maken och säger att nu behövs det fyllas på med lite fika. Så vi beger oss till Hökeriet.
Bilderna är inte från idag, utan från en kväll förra hösten, men jag vill att ni ska förstå vilken mysig miljö det här är!
Hökeriet är en gammal affär som drivs av 10 entusiastiska damer. Den tillhör Kulturen (=Kulturhistoriska muséet) i Lund, och de hyr den för den facila hyran av 1 kr per år. Sen driver de den helt ideellt med fyra timmars öppettid varje lördag/söndag.
Och där kan man dricka kaffe och äta hembakt kaka. Är man i Lund en lördag eller söndag tycker jag man ska gå dit och fika; för kaffe med påtår för 2 personer och hembakt kaka betalade vi 60 kr, och det var det väldigt väl värt!
Titta bara!
När man sen hade cyklat hem igen rände man ut på S:t Hans backar med syrran och Zoya. Huliganen och Zoya skuttade och sniffade och rullade sig och tyckte att livet, det var ända ganska ballt. Syrran och jag skuttade inte så mycket, rullade oss inte heller men instämde i känslan.
Och nu, nu har man ätit mat. Druckt vin. Ätit den goda osten. Huliganen snarkar under stolen. Maken och jag ska äta lite äpplepaj och sen ska vi väl snarka vi också.
Och det här, det är ingredienserna för en väldigt bra lördag!
Hade man nu tålt att äta allt det där så hade man(ok jag) gjort det, men nu är saker som det är och då tar man med maken till en nyöppnad garnbutik (bilder i min blogg). Sedan åker man och ser på när maken klipper gräset vid ens kolonilott och släpper ut en "ulltofs" i det nyklippta. Följden är 4 gröna tassar. Inte en chans att det går att få bort;-)
SvaraRaderaJa, det var verkligen en härlig promenad: tack för den! Ibland oroar jag mig över att vi inte ska hinna prata färdigt innan vi har blivit så gamla och senila att vi glömt vad vi redan har avhandlat. Och liksom tvingas börja om. Och så mycket tid finns det bara inte. Dessutom tycker jag att "besökt vattenpölar" var en generös omskrivning: "kastat sig raklång i leran" stämmer väl egentligen bättre?
SvaraRaderaMaja; gröna tassar är glada tassar! Och en ny garnbutik gör matte till en glad matte!
SvaraRaderaBitte; jag vet inte om jag vågar tro att vi någonsin blir färdigpratade? När man pratar hund kan man väl inte bli det? Och inte bara hund för den delen.... det är i alla fall aldrig pinsamt tyst när vi träffas! Även om VI inte badar i lerpölar.