Om jag vore lite mer strukturerad

...ja då hade jag inte en himla massa påbörjade projekt. Såna som jag, efter diverse utflykter i bloggosfären har lärt mig kallas WIP:s eller UFO:s. Nu är jag emellertid uppenbarligen i vissa lägen en ostrukturerad person... eller kan man kanske kalla mig entusiastisk? Ivrig att lära mig nya saker? En som inte är rädd att ta itu med saker? Nog låter det väl bättre?

I alla fall; låt mig presentera: UFO 1. en halsduk i Irish net. Obs! Det kan hända att det inte blir en sån för jag är lite sugen på att dra upp allt igen och göra en spiralhalsduk i stället.

 

UFO2. det här är redan upprepat, jo för jag skulle virka pulsvärmare i gallermönsterteknik och insåg efter ett tag att jag totalt missförstått mönstret.Jaja, det kan hända den bäste

UFO 3. Min skotska schal. Inte upprepad, men heller inte klar

UFO 4. Filt. "Vad ska det där bli?" frågade maken misstänksamt, och på mitt svar att det ska bli ytterligare en filt så påstod han att man kan inte ha hur många filtar som helst. Åt det fnös jag bara.  Dessutom räknar jag med att den blir klart till 2017 eller sisådär ungefär.

Om jag nu bara nöjt mig med det, men jag måste nog erkänna att det finns lite mer garn här hemma som ska blir något. Vilket år som helst. Jag tycks ha utvecklat något slags garnmissbruk. Närhelst jag ser en härva så tycker jag att den bara måste följa med mig hem. Det är lingarner och röda garner.






 Och bruna garner och gröna garner och garner som inte syns här. Och jo, jag är medveten om att strumpgarnet fortfarande ligger där, alldeles ostickat.




Och när man då tittar sig omkring på sina ofärdiga projekt, ja då känns det lite lugnande att traska ut i trädgården, plocka några av säsongens sista blommor, prega ner dem i en vas... klart! Tada!!