De senaste dagarna har kontoret varit fullt av allvarliga människor i slips och skjorta. Det är dags för den årliga revisionen av räkenskaperna och fine by me, alltså. Just bring it on!
Men herregud så unga de är! Och frågvisa. Och uppenbarligen alldeles oerhört förtjusta i papper och underlag och sånt. Tur att nån vill hålla på med sånt, det ska man vara tacksam för. Att man själv slipper, menar jag.
Rätt som det var studsade den unge mannen till. Tittade på mitt golv, där det tronar en vattenskål, och uppenbarligen en avsedd för hundändamål.
- Har du hund? frågade han sedan allvarligt.
- Jajamen! svarade jag glatt.
- Han är inte med idag, fortsatte jag sedan.
När jag funderat lite la jag till:
- Han är ganska envis. Och lite barsk. Brukar skälla på revisorerna.
Den unge mannen ryckte åt sig den äskade pärmen och försvann. Sedan meddelades det lite hastigt att nu var det färdigreviderat för i år och allt var så himla bra och ordentligt och rejält som allra helst.
Det är bra med hund. Till och med när de inte är närvarande.
Även en frånvarande Huligan är respektingivande;-)
SvaraRaderaAng. din kommentar hos mig senast.
Ta kontakt per telefon/skype så hjälper jag dig gärna!
Kram
Jag skrattade högt när jag läste detta!
SvaraRaderaRädd för en hund som inte ens var där. :)
Väldigt komiskt!
Ha ha... hundar är bra till mycket, till och med när de inte finns just där och då. De fungerar oerhört bra till att skrämma iväg s k religiösa dörrknackare och försäljare också, fast då krävs det mer fysisk närvaro.
SvaraRaderaMaja, tack för det vänliga erbjudandet! När jag tagit mod till mig och kommit igång (vilket kan ta lång tid...) så kontaktar jag dig kom det strular med hälarna!
SvaraRaderaJennie; ja vad lär de sig på revisorsutbildningen frågar man sig? Borde inte försvar mot argsint hund ingå?
Lotta, och då kanske det inte direkt hjälper med en liten och gullig hund... i alla fall inte innan de tar sig ton!
Min mormor hade ingen hund. Men väl en pudel. Alltså inte en riktig pudel, utan inspelad på ett väl användt kassettband. Den gafflade i högan sky så fort någon ringde på dörren. Ingen, jag repeterar ingen, blev rädd för denna låtsashund utom då möjligen mormor.
SvaraRaderaAngela; och då måste den ju ha förfelat sitt syfte? Väl?
SvaraRadera