...det är jag det. Om man får tro sin egen presentation, alltså. Så läste jag nyss den eminenta fru Sederbladhs blogg och insåg att herregud Jag gillar hundar, trädgård och vin är ju en sån jädrans mesig och tråkig presentation att det är förunderligt att jag har några läsare överhuvudtaget.
Så nu har jag gjort en mer ärlig och rättvisande presentation av mig själv.
Är det något som saknas?
Edit; Glömsk är precis rätt ord. Jag fick ett påpekande om vad som saknades... detta är nu tillrättat.
Huliganen!
SvaraRaderaJamen, jisses, hur kunde jag glömma honom!?!
SvaraRaderaJa, men se där! Nu börjar det ju likna något ;-). Mycket, mycket bättre än den gamla mesiga presentationen. Den här behåller vi väl? För den är riktigt bra, tycker lilla jag.
SvaraRaderaNämen, Fru Sederbladh kan gå och ta sig i brasan (citerar en klok person) om du är tråkig, grå och menlös! Vad är det här för struntprat? Jag hoppas det här anfallet går fort om.
SvaraRaderaHitta på en åt mig också är du snäll!
SvaraRaderaMan kunde tro att jag är hur mesig som helst när man läser min presentation, men vad jag ska skriva? Det borde någon annan bestämma för när det gäller mig själv, då är fantasin dålig!
Fast hur du kunde glömma en stilig Västgöte, det fattar jag inte!!!
Kram
Hallå där, Fabraholic! Nu vill jag inte bli oskyldigt anklagad för något som jag är helt oskyldig till ;-)! Nej, nej! Stoppa pressarna, för här har det nog blivit något fel! Det var faktiskt ägaren till den här ytterst eminenta bloggen som kallade sig själv för tråkig, grå och menlös efter att jag råkat dra på och överdriva aningen på min blogg i beskrivningen av fru Sederblad. Ja, jag kunde inte hjälpa det. Jag har liksom lite livlig fantasi ibland ;-)... Jag, den ytterst timida fru Sederblad, skulle ALDRIG kalla Irene för några nästintill okvädningsord. Så det så! Rätt ska vara rätt! Puh!
SvaraRaderaOrdningsamma, och absolut inte elaka Angela
Jag tycks ha fallit av kärran i någon av svängarna och ber om ursäkt för mina förhastade kommentarer.
SvaraRaderaAngela; ja nu orkar jag inte skriva om hela konkarongen igen, så nu får det stå så här! Ett tag i alla fall.
SvaraRaderaFabraholic; ja som redan konstaterats så var ju jag själv som kände mig grå osv... dessutom skulle jag aldrig våga be fru Sederblad att ta sig i brasan, hon som rider galoppörer är säkert mycket mer vältränad än jag och hon skulle raskt springa ikapp mig om jag försökte fly.
Maja; du som är så kreativ! Klart du kan skriva en presentation! Men jag kanske skickar ett förslag så småningom... Och hur man kan glömma Huliganen, ja det kan man verkligen fråga sig!!
Angela; ärligt talat så tror jag ju inte att just ordet "timid" är helt rätt att beskriva vare sig dig eller mig med, har jag fått för mig i alla fall. Och fantasi, det är bra grejer det. Det borde väl jag veta som ofta broderar ut verkligheten en aning... i bloggform i alla fall!
Fabraholic; äh, hon tål det nog! Buss på, bara!
Jag tyckte det var en mycket fin och rättvisande konkarong du klämt ur dig, efter inspiration av Fru S.
SvaraRaderaUrsäkten är accepterad ;-). Och efter uppdateringen av profilen här på sidan så finns det minsann ingen som längre kan kalla timida Irene för tråkig, grå och menlös. Varken jag eller hon själv eller någon annan;-). Tjolahopp!
SvaraRaderaÅterigen kan jag inte annat än hålla med Angela!
SvaraRaderaSååå träffande hon sammanfattade denna kommentarstråd. Ett enda välvalt ord och..tjong i medaljongen, där satt den!!
TJOLAHOPP...ja jösses, vissa har verkligen förmågan!!
Anna-Karin; och eftersom du är en sån litterär person, så tar jag tacksamt till mig detta beröm!
SvaraRaderaAngela och Larsson; på det här kan jag bara svara med ett hjärtligt TJOLAHOPP!!!
Tror jag aldrig mer vågar säga ett pip. Ni känner alla varandra, eller hur? Är jag den enda "utomstående" som jämt lägger näsan i blöt?
SvaraRaderaFabraholic; klart du ska pipa till! Eller kanske snarare ryta till?
SvaraRaderaNej de flesta här känner jag faktiskt inte, utan har lärt känna bloggvägen; möjligen med undantag för Emelie som faktiskt är min dotter. Så henne känner jag ju, det får man nog säga.
Anna-Karin har jag lärt känna via internet också för en massa år sedan, då var det hästrelaterat. Sen träffades vi och nu är hon en av mina bästa vänner.
Men Angela, Maja och Larsson har jag inte träffat alls, men efter att ha förpestat deras bloggar med diverse kommentare, samtidigt som de förljuvat min blogg med diverse utrop, så tycker jag mig ändå "känna" dem.
Det är ju det som är så roligt med bloggar! Rätt vad det är så snavar man över en kul typ.
Här är alla välkomna att kommentera!
Irene> det var en bra beskrivning av en massa kul typer. Jag trivs bra här i denna saliga blandning av trevliga människor. Humor har de också, de rackarna ;-).
SvaraRaderaFabraholic> nej, nej, inte vara blyg nu. Ah, jag skickar en liten kram till dig. Kram, kram och trevlig helg!