Den får inte vila i frid

Jag har tidigare nämnt att Huliganen fick ett par rejält slitstarka leksaker i julkapp, saker som tålts att misshandlas i ett rikligt tandförsett gap.

Men nu har den ändå gått hädan. Sköldpaddan, den mjuka fina med vänligt pip, som sonen presentade Huliganen med till jul. Först rök håret. Sedan blev den lite slemmig, smutsig och vältuggad, men trots allt höll den bra. Ända tills det blev ett litet, litet hål på magen och då, ja då slog domedagsbasunen och sköldpaddans dagar, eller kanske snarare minuter, var räknade. När väl detta hål uppstått då var det bara en tidsfråga tills inälvorna spritts över köksgolvet. Huliganen gick till verket som en entusiastisk bödel.

Till slut återstod bara ett skrynkligt, inälvslöst litet lik och jag tänkte att nu, nu fick den nog ändå vila i frid. Men nej, inte ens nu får den vara i fred, Huliganen ruskar den. Dänger den. Tuggar kärleksfullt på den. Igår kom jag ut i köket och hittade ett (1) sköldpaddsben stående lite ensamt och övergivet mitt på golvet. En vemodig syn får jag säga. Fast snart får den nog ändå helt och fullt gå till de sälla jaktmarkerna i slaskhinken.

Men helt leksakslös är han ändå inte. Ack nej. Ack:et beror på det genomträngande pip! som den lilla sälen har. Denna säl som en hänsynslös dotter med sin lika hänsynslösa sambo överlämnade till Huliganen till hans oskrymtade glädje och belåtenhet. Dess pip hemsöker oss och gör att matte med jämna mellanrum konfiskerar den lilla blå sälen och placerar den högt uppe på ett skåp. Då sitter Huliganen nedanför och tittar trängtande och längtande, medan sälen (och matte och husse) pustar ut och vilar sig i form igen.

Det är nämligen inte något enstaka litet försagt pip den undslipper sig, ånej Huliganen har lärt sig att praktiskt taget spela med den, han tuggar så ihärdigt att den piper och tjuter och låter som en atonal och synnerligen modern disharmoniskt komposition. "Huliganens Ofullbordade" är arbetsnamnet och jag tror att den skulle kunna ha en liten exklusiv målgrupp som möjligen hade uppskattat verket. I alla fall om de är stendöva.

Ni vill kanske se den demoniske kompositören in action? Voila!

Nu har jag inte tid att blogga längre. Jag tror jag ska åka och köpa öronproppar.