Ibland förstår jag inte

...vart timmarna tar vägen? Det var ju morgon nyss. Och inte vilken torftig morgon som helst, nej det var morgonen efter middagen hos Ellenfamiljen. En rasande trevlig middag, med mycket gott vin, bubbel, god mat, prat och sånt. Otur för somliga som körde, det där med vinet alltså. Denna somliga var undertecknad, eftersom middagen delvis var för Maken som snart lägger ytterligare ett år till sin imponerande samling av sådana.

Nåja, mitt nyktra tillstånd hade det goda med sig att jag därmed i någorlunda arla morgonstund körde ut till Torna Hällestad för att ranta landsbygden runt med beardisen, aussien och deras matte. Det var något som var konstigt när Huliganen och jag trädde utanför dörren. Något som kändes annorlunda. Främmande. Vi kisade mot omgivningen och funderade på vad? Vad var det som var så annorlunda? Sen kom jag på det! Jodå, har man en skarp hjärna, så har man. Det var solen! Den var framme! Den lyste! På oss!

Alltså rände vi runt med stor livsglädje i två timmar, man ville liksom inte befinna sig inomhus när detta sällsynt saliga soliga tillstånd slog till. Inte ens den myckna mängd lera som ansamlade sig på våra skodoningar och hundar dämpade vårt goda humör. Själv har jag ju en liten praktiskt hund där leran torkar och sedan ramlar av, men beardisens matte såg lätt tveksam ut när beardisen först njutningsfullt badade i ett överfullt dike och sedan rullade sig nogrannt på åkern.

- Jag skulle ju baka bullar när jag kommer hem och inte bada hund! utbrast hon och såg sina planer ändras på bråkdelen av en sekund. Tough luck, old gal såg beardisen ut att tänka, ja hon har ju skotska rötter så hon tänker nog på utrikiska föreställer jag mig.

Sen åkte vi hem, och jag klädde av granen. Fint och försiktigt plockade jag av kulor, små träfioler, virkade snöflingor, små domherrar, halmkransar och annat som jag prytt dess grenar med. Mycket omsorgsfullt gjorde jag detta, men det otacksamma trädet lönade min möda med att raskt och onskefullt fylla vardagsrumsgolvet med torra barr. Granskrälle! Nu ligger den på komposten och får begrunda sina synder. Det mesta av julprydnaderna är nu nertagna, men kransen på dörren får hänga kvar tills nästa helg, och ljusslingan i växthuset likaså - än är jag inte helt klar med julhelgen!