Det är vackrast är det skymmer

Jag gillar Pär Lagerkvist. Och idag, när det varit en sån fantastiskt vacker vinterdag och en sån bra dag överhuvudtaget, ja då kan jag ändå inte annat än hålla med om när han skriver:

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, 
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet 
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Precis så är det, i den där blå skymningstimmen.

Vi är ute i trädgården och fotograferar, Huliganen och jag.

- Det har varit en bra dag idag, säger jag till Huliganen. Han ser instämmande ut, där han spankulerar runt och sprätter i snön. Och hur hade det kunnat vara något annat? Han har sovit över hos syrran och Zoya eftersom maken och jag var på galej igår - detta innebar att han fick vara hos sin favoritmoster medan jag å andra sidan fick sovmorgon.

Sen har dagen ramlat på i allsköns välmåga; vinterpromenad med ovanämnda syrra och Zoyan, lite vinterstudio på TV medan man stickat små vantar så att maskorna sprätt omkring (men snälla rara tv-människor, är det inte på tiden att pensionera Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark från tv-kommenterandet, mänskligheten till fromma?), lite långkokt bog med chorizo och annat tjofräs till kvällsmat - ja hur kan man annat än bli lite filosofisk till sinnes och känna att han visste nog vad han talade om, då för snart 100 år sedan, han Pär. Det gäller att leva här och nu, med garner och hundar och snö och makar och chorizo - rätt vad det är är det slut - men tills dess ska man njuta. Och det gör vi, Huliganen och jag.

Väldigt blå är skymingen. Och väldigt blå är denna vas som jag fått av Sue när jag för rätt många år sedan hälsade på när hon bodde i Bristol; Bristol blue, kallas glaset, och det får man ju hålla med om att blåare än så, det blir det liksom inte. Jag är väldigt förtjust i den här vasen, och nog passar den fint med rosor i? Blå - som vinterskymningen... Pär Lagerkvist hade absolut gillat den!