Det är inte det...

... att jag inte uppskattar helgen som varit
...att jag inte (för ovanlighetens skull) fortfarande tycker att julgranen pryder sin plats och att den därför står kvar
...att jag inte uppskattar att det är väldigt ohalt när man går ut
...att jag inte gillar att bo i ett land med fyra (nåja) årstider
...att jag inte uppskattar att det är skönt att vara ledig när man är det utan en massa som pockar på. Typ ogräsrensning och sånt

Men visst längtar man ändå?

Jodå, jag vet hur det blir, om man nu ska vara sån, krass och realistisk och sådär. Det blir ogräs. Det blir inte beskuret som det ska. Det blir mördarsnigar och regn och åkervinda och snärjmåra och kirskål och grönkål som inte tar sig och dill som skrumpnar ihop och äpplen som får angrepp och...och...och

Jag vet att mina planer alltid är mer ordentliga, rediga och liksom organiserade än vad jag själv är. Solen lyser inte alltid.

Men faktum är att jag struntar i det där. Vad är det för kul om man alltid ska vara så himla snusförnuftig och realistisk jämnt? Vad är det för kul om man alltid ska säga "jo, men..." För det är ju ändå så att det är så där himlastormande vackert också. Solen skiner ibland. Hunden är alltid en källa till glädje, för att nu inte tala om maken. Aklejorna blommar! Syrenerna likaså. Rosor, pioner, det liksom väller över en.

Så ja, jag längtar. Det gör inget att det dröjer ett tag - för det är ju så mycket mer välkommet då, när det äntligen är dags!

(och ja, jag har lärt mig att göra fotokollage, till min egen oskrymtade belåtenhet. (I Picmonkey, om det finns fler hugade kollagespekulanter därute).