En bra helg på alla vis

Det har rymts lite av varje i den här helgen. Nya kunskaper till exempel, sånt som kan vara bra att veta. Då tänker jag det jag lärde mig på ett påtagligt sätt i fredags kväll, nämligen att om man har skurit röd chili och tuggat på för att se hur vinets smak påverkas av det, ja då är det inte en bra idé att gnugga sig i ögonen innan man tvättat händerna grundligt. Det var för övrigt ingen direkt smakhöjare för vinet, och det kan ju då få gälla som lärdom nr 2.

Sen tillbringades en del av lördagen med en socialantropologisk studie; jag och vännen M åkte till det nya gigantiska köpcentret Emporia i Hyllie utanför Malmö. Det som är bra med Emporia är att de har en väldigt fin takterass. Och goda italienska bakverk. För övrigt insåg vi tämligen omgående båda två varför vi inte gillar köpcentrum så utan att direkt ha slösat några pengar flydde vi hals över huvud tillbaka in till Malmö. Så nu är det gjort och nu behöver jag aldrig åka dit igen.

Lördagskvällen tillbringades hos goda vänner. Goda vänner som jagar och som lagar rysligt god mat. Goda vänner som gillar att skämma bort Huliganen (och oss), dessutom. Så när han insåg vart vi var på väg gick promenaden rysligt snabbt kan jag säga, och vi var inne i huset innan de knappt hunnit öppna dörren och säga välkomna! Huliganen rände raskt ut i köket och placerade sig prompt på rumpan framför spisen och påtalade att han kunde provsmaka. Sen åt vi allihop rådjursstek så att vi blev proppmätta och belåtna. Hunden med.

Imorse var man således lite trött, men väldigt nöjd. Söndagen har alltså fått ramla på i sin egen takt och jag har gjort sånt som jag gillar. Baka till exempel. Med tanke på italienska bakverk och rådjursstek och annat som helgen medfört fick det bli viktväktarrecept... men det var inte dumt det heller. 

Ållrejt, det kanske inte direkt går upp mot Jamie's Fruity Flapjacks, som är en avgjord favorit, men ibland får man nog nöja sig med lite mindre flapjack och lite mer viktväkteri - och det passade alldeles utmärkt till en fika efter söndagens promenad!

Jo för vi har ju varit ute och promenerat också, även om det kanske inte var strålande vinterväder. Är man hurtig så är man, så jag sa uppfordrande till maken att  nu åker vi ut i naturen och strosar runt och njuter av livet! Maken såg ut som att han gärna njutit av livet sittandes i sin läsefåtölj inomhus, men följde ändå rätt godvilligt med, det får man hålla honom räkning för. Han är inte den som bangar för att möta elementens raseri!

En som inte heller bangar är Huliganen, han for fram som en liten lycklig torped! Vi lyckades få honom att sitta still en stund vid makens sida medan jag traskade iväg för att kunna rikta in kameran mot honom. Det gick. Med nöd och näppe, för det spratt av livsglädje i de små benen. När jag kände efter, så spratt det nog lite av livsglädje hos mig också, även om jag höll mig till något makligare takt. Jag kände det heller inte nödvändigt att pinka revir.

Sen har jag gjort annat. Stickat till exempel. Jag har börjat på en ny sjal. Det är högst ovisst när den blir färdig och för garnet är tunt och stickstorleken ganska liten och ja, tålamodet är väl som det är... Dessutom är det ett väldigt mörkt garn så med tilltagande hög ålder tycker jag det är svårt att se när det börjar bli lite mörkt, så det här får nog bli ett dagsljusprojekt. Men vackert är det, garnet!

Vad jag har stickat färdigt är dock 2013 års vantprojekt nr 2 och 3! Hör och häpna (eller, om vi nu ska vara petigt korrekta; läs och häpna) jag har faktiskt stickat icke mindre än 3 par vantar och januari är inte slut än. Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att de var rätt små, men å andra sidan är det pilligt att sticka så små tummar tycker jag, så det kan nog jämna ut sig. Som av en slump blev de lila, ty mottagaren tycker att lila är en tjusig färg. Det tycker jag också!

Snön som legat kall, torr och fin en dryg vecka nu börjar töa, nästa vecka blir det regn och slask. Men än är den inte borta och just nu var den perfekt för att göra snöbollar! Snöbollskrig var jag dock inte direkt sugen på, så vad ska man då göra? Jo en snölykta fick det bli. Min trogne kompis ville vara med och det var ju bara trevligt. Ända tills han började tycka att "det är ju en sak som sticker upp! Och saker som sticker upp, dem ska man pinka på, så är det bara". Då blev matten lite småtjurig och slängde in hunden i köket igen. Bara för att man är en Huliganhund får man faktiskt inte vara hur vandal:ig som helst.

- The gräns is nådd, sa jag strängt. Då tyckte Huliganen att jag var småpetig, men som sagt, någon måtta får det vara.

Ja det har varit en bra helg! Än är den inte slut, men det är däremot bloggandet för idag. Herregud, inte ett ord på flera dar, och sen två inlägg på en och samma söndag. Lite ketchupeffekt skulle man kunna säga!