Årets första!

Inlägg alltså. Fast man vill ju faktiskt avsluta 2012 ordentligt först, och det gjorde vi faktiskt rejält igår. Är det nyår, så är det! Och då vill man ha det lite guldigt och glittrigt och en himla massa glas!

Det behövdes faktiskt massor av glas - vi var nämligen sex personer igår och två hundar. Av dessa var det tre personer och en hund som inom loppet av 9 dagar fyllde jämnt! Sen var det två personer som fyllde något mer ojämnt - typ 3 och 58. En hund som visserligen inte fyllde år men som är som en liten prinsessa ändå. Och så var det jag. Nu undrar jag ju varför jag fyller i september när alla andra uppenbarligen INTE gör det? Men jag fick bubbel i alla fall och var glad ändå!

Sen åt vi, det gör man på nyårsafton! Små puffar med getost och fikon. Kallrökt lax med balsamicofräst rödlök och äppletärningar (det fick vi på Kokkedals slott i somras och det lagade jag lite spontant så där, till makens stora förvåning - va?! inget recept??). Därefter fick jag mycket kompetent hjälp i köket och då blev det oxfilet på Leif Mannerströms vis. Det vill jag bara säga att den mannen, han kan komponera en sås!

Notera så välrörd den blev! - Stark! blev Ellens omdöme. - stark, men god, tänkte vi andra. Undra på det när den var knökfull av rödvin, rostad peppar och konjak...

Sen avslutade vi med chokladfondant. Jag har en gång i mitt liv tidigare försökt mig på detta. Då blev det mest chokladsås av hela konkarongen, men igår blev det faktiskt precis som det skulle! Bakad lite i kanten och rinnig i mitten av mörkaste choklad. Mmmm...

Sen pratade vi! Skrattade! Drack vin! Skålade! Sorterade i skåpen (ja det där sista var det Ellen som gjorde, och tänk så praktiskt att få det fixat sådär när man har gäster!).

Blommor fick jag också. Jag älskar att ha gäster, att laga mat, umgås, prata och njuta av livet - och får jag då blommor också, ja då kan det faktiskt inte bli bättre! Syrran hade med sig liljekonvaljer och de doftar ljuvligt!

När jag känner doften längtar jag till våren... och när jag tittar ut på det gråa "vinter"vädret längtar jag ännu mer. Men då kan jag dofta lite till på konvaljerna, blunda och låtsas att det ändå är maj.

Ellenfamiljen hade med sig en fantastisk bukett med vita rosor och vita tulpaner - årets sista! Ja och årets första också, för den delen.

Zoya är en cool liten hund och struntade komplett i smällandet. Huliganen är inte så cool i de lägena, så det hyperventilerades en del kring tolvslaget och matte höll honom i ett stadigt grepp också gömde vi oss under en filt. Det gick ändå rätt bra, och sen var han jättetrött och ville bara gå och lägga sig. Det ville Zoya också, så syrran och hon åkte hem och vi andra ramlade i säng. När hanen galit (eller om det var makens väckarradio??) tänkte jag gå upp och ut med hunden. Det tänkte inte han. Han sov. Jag fick väcka honom och milt övertala honom att gå ut. Men sen när vi kommit hem, ja då blev han glad - för då hörde han någon komma nerför trappan! Vem kunde det vara? Svansen gick som en liten semafor på honom.

Jo det var ju Ellen! Ett arbetsamt barn. Hon torkade bordet. Matade hunden. Jobbade med datorn. Och när jag ser Ellens dator känner jag min egen dator - är den inte lite torftig? Grå, typ? När det finns såna här ärtiga, fina!

Nu sitter vi här och tar det lite lugnt. Det känns som att det är en bra dag för att ta det just lugnt. Det blir nog en promenad. Lite grönsakssoppa. Kanske en latte gjord i makens nya julklappsespressobryggare? Imorgon är det dags för jobb igen. Men det är ju då, det. Förresten, efter den här mycket avslappnade och trevliga julhelgen känns det rätt ok att börja jobba igen. Snart är det ju dessutom helg igen...