Det gick inte att behärska sig

De är fortfarande små och liksom lite sköra och ömtåliga. Och det är ju inte som att gå ut och plocka stora buketter med rosor och aklejor precis. Eller pioner för den delen. När jag tänker närmare efter är de alldeles väldigt olika pioner.

Men man blir lite mycket lycklig över årets första egenplockade bukett! Sen är man ju en schysst matte också, det kändes lite tufft att låta dem stå ute och frysa, bättre att få komma in i värmen! Även om det innebär att bli halshuggna jäms med fotknölarna. Ja, jag har inte riktigt lyckats tänka igenom om det här med att plocka årets första vintergäck och snödroppar gör mig till en berömvärt omhuldande trädgårdsperson eller en illvillig blom-mördare? Nåväl, till allmän beskådan visar jag nu upp liken av de små blommorna! (Eller om det är de ömsint omhuldade blomsterna?)

Det är en sån där behaglig söndag. Maken ligger uthälld i soffan och tittar på Vasaloppet på skidor. Han ser lite småsömnig ut, om det beror på ansträngningen att titta på 9 mil i skidspåret eller om det beror på den synnerligen trevliga festen vi var på igår, det vill jag låta vara osagt. Själv har jag varit ute på långpromenad med Huliganen i solskenet och sen blir det lite soff-häckande för min del också, lite virkning, lite bloggande och en allmän känsla av söndagsfrid.

Vi var som sagt på fest igår. Nog är det lite roligt att få hoppa ur jeansen och kängorna någon gång och dra på paljetter, spetsar och glitter? Födelsedagsbarnet är engelska och det var en väldig blandning på gästerna. Maken hamnade bredvid en person som ägnade sig åt språk som levebröd, så han gottade sig åt kasus och predikatsutfyllnader så att han nästan glömde bort vinet. Nästan, alltså. Bredvid sig hade han en jättesöt dam av indiskt/engelskt ursprung, så det fylldes på med hindi och punjabi (?) och diverse övriga språk. Danska, till exempel. Exotiskt så det förslår. Det var massor av mat. Och berömvärt korta, men väldigt uppskattande tal. Det hade nämligen utgått ett påbud från födelsedagsbarnet själv, skulle det hållas tal så skulle de vara korta, men gärna smickrande. Med tanke på hur trevlig födelsedagsgrisen är, var det ju inte svårt alls.

Sen var vi mätta. Alldeles väldigt mätta. Men då blev det dessertbord. Ojojoj, säger jag bara. Som tur var blev det dans sedan, annars hade man nog hamnat i någon form av paltkoma och kollapsat i ett hörn. Fast före den allmänna dansen bröt ut, var det uppträde i form av magdans och jag är djupt imponerad av kvinnan som dansade, hon måste haft kullager i höfterna?

Ja det var en rolig fest, och nu känns det bra att ägna söndagen åt sportaktiviteter. Om än genom ombud via tv:tittande. Vissa av oss struntar dock i Vasaloppet...