Det gick inte

Man kan bita ihop. Hakan kan vara fyrkantig av beslutsamhet. Man tänker att det är inte dags än. Tålamod är en dygd och allt det där.

Sen tänker man:  hur kul är det på en skala att vara dygdig? För att inte tala om tålmodig?

Fast om man nu ska börja från början så är det kanske sonens fel? Eller rättare sagt, det måste väl vara dotterns fel? Mitt kan det inte vara, det är jag i alla fall helt säker på.

Det är nämligen såhär att dottern snart fyller år. När man fyller år, ja då ska man ju ha paket, så är det ju. Alltså for sonen och jag iväg till det lokala shoppingcentret för att titta ut en lämplig gåva. Men det var lättare sagt än gjort, vi hittade inget som fick oss att utbrista, likt matadorerna om Tjuren Ferdinand, att "denna ska vi ha!!". Snopet.

Är man nu ute för att shoppa så känns det ju väldigt snöpligt att komma tomhänt hem. Alltså gick jag in på apoteket och köpte lite fluorsköljning (sonen ska ju bli tandläkare, och när man tittat lite i hans böcker känner man ett starkt behov av att köpa fluorsköljning). Och jo, det var nog så bra, men riktigt fyllde det ju ändå inte shoppingbehovet.

Då åkte vi till Plantagen för jag skulle köpa lite fröer - nu måste det väl ändå snart vara dags??

Och då stod de där och kallade; Köp oss! sa de. Och då gjorde jag det. Gick icke att stå emot.

Av rena farten blev det sedan årets först pelargon också. Men den får inte flytta ut i växthuset ännu, då kommer den att döden dö, och det vill man ju ändå inte. Man vill inte att folk ska viska bakom ryggen på en att där, där går den där pelargonmörderskan.

Nu känns det lite som att proppen är ur. Och jag har sått såväl basilika som ruccola som tagetes. En slumpartad och oplanerad blandning kan tyckas, men detta var, som sagt, helt oplanerat och jag behövde bara få göra något som får mig att tro att våren ändå ska komma så småningom - och gör den det, ja då kan det väl vara bra att ha basilika? Ruccola? Småblommiga tagetes?

Men så är det ju ändå som så, att det som får mig att komma allra mest på vårhumör, trots att jag inte planterat honom i en kruka, ja det är Huliganen. Tittar jag på honom så känner jag hur vårendorfinerna rusar genom kroppen.

Han hade nog dock föredragit att jag planterat frolic-frön. Men jag tror inte att någon av fröfirmorna har det i sitt sortiment?