Borta bra men hemma bäst

Nog för att det var väldans trevligt att vara i Grekland förra helgen, men jag får ju säga att en vacker hösthelg hemma i Skåne, det är inte dumt det heller!

Helgen inleddes förträffligt med att maken och jag i fredags ät kalvlever Anglaise. Och äter vi kalvlever... ja då äter Huliganen kalvlever, så är det bara, och så ska det vara tycker Huliganen. Hörde jag någon muttra ordet "bortskämd"?

Sen vaknade vi till en strålande lördagmorgon! En sån kan inte kastas bort genom att promenera hemmavid, nej Huliganen och jag åkte ut till Rögle dammar för att andas lite frisk luft. Nu visade det sig att det var inte bara vi som fått samma goda idé, massor av fiskare ville också ut i naturen. Rögle dammar är nämligen också ett sportfiskeområde. (Lite konstigt tycker jag det är att man först planterar in fisk och sen fiskar upp den, men var och en har sin hobby, tänker jag tolerant).

Nu är det som det är med såna som fiskar, jag tror de vill ha lugnt och fridfullt. Jag tror inte de uppskattar om det kommer ångandes en Huligan som tjoar - VAD GÖR DU, FISKAR DU LAX? JAG GILLAR LAX!!

- Kan du vara tyst och stillsam? frågade jag, och insåg redan medan jag sa det att det var ju en himla dum fråga. Huliganen försökte se änglalik ut, men lyckades väl sisådär. Han såg mer ut som sitt vanliga, glada och icke-stillsamma jag.

Alltså promenerade vi på andra sidan vägen, på det som en gång varit en gammal soptipp. Nu är det långt ifrån soptipp, utan ett litet strövområde. En alldeles underbar morgon var det, det tyckte både Huliganen och jag.

Vissa hade dock kommit till vägs ände... .och det är ju lite sorgligt, men jag tänker att även en liten skogsmus nog har uppskattat den fina sommar vi haft. (Det var inte Huliganen som skrämde ihjäl honom, det vill jag ha sagt).

När vi hade gått och gått och tittat på utsikten och haft oss, ja då åkte vi hem och åt frukost, hungriga som vargar.

- Sjön suger, sa vi förnumstigt och struntade komplett i att vi inte varit i närheten av någon sjö. Frukost vill man ha, oavsett om man varit i närheten av det våta elementet eller ej.

Därefter cyklade maken och jag ner till stan. I Stadsparken var det Skördefest, så då åkte vi dit och tittade på grisar och kallblodshästar med ljuvliga hovskägg och svamp och pumpor och honung och äpplen och - tja det mesta faktiskt. Lite honung, lite svamp och lite ost följde med hem, så nu har jag kantareller i frysen. Tur det, för det har inte blivit plockat minsta lilla svamp av maken och mig i år.

Ja livet känns bra - inte minst eftersom jag faktiskt avslutat ett projekt! Jag har strängt sagt till mig själv att det blir inget syende förrän åtminstone schalen är klar. Och nu är den det, och ligger på blockning. En sommarschal är det så den borde väl ha varit klar tidigare kan man tycka, men min handarbetskalender följer tydligen en helt egen tideräkning.

När jag skärskådade schalen hittade jag ett fel. Ärligt talat så visste jag att det fanns ett och annat misstag, men det hör till. Nu hittade jag ett nytt! Fast jag tror det är ok, det med. Ingen vill väl vara perfekt? Eller, det kanske man vill, men i alla fall jag är inte det. "Fort men fel" är min devis. Och ibland blir det inte ens "fort", men lite fel brukar det bli. - Äsch ingen kommer att märka det, tänker jag sedan lättsinnigt, och jag tror faktiskt inte att någon gör det.

 När väl schalen låg på blockning kunde jag börja plocka bland tygerna igen. Det kändes bra. Ett nytt litet projekt hade jag på gång, och det var lite nervöst för det innebar att jag måste sy i blixtlås!! Ja, jag inser att för den vana sömmerskan är detta inget som man ligger sömnlös över. Man syr i blixtlås på löpande band och rycker bara lite nonchalant på axlarna. Själv fick jag dock bita samman och hålla tungan rätt i mun.

Innan vi kommer fram till det färdiga resultatet vill jag bara visa utsikten från mitt syfönster - nog blir man lugn i sin själ när man tittar ut över äppleträden? Tillräckligt lugn för att våga sig på ett blixtlås i alla fall.

Och voila! Hjälpt av äppleträden blev så det färdiga resultatet en liten necessär där jag har mina virktillbehör. "Mycket enkel att sy" stod det i mönstret. Och det var den. Alla sömmar tål inte att synas närmare i sömmarna ska jag väl säga. Blixtlåset sitter dock på plats och rosenmöstrad är den. Allt blir liksom lite bättre med rosor. Men jag ska erkänna en sak; i mönstret beskrevs det hur man sneddade av hörnen för att få en fyrkantig liten necessär. Jag måttade och sydde och klippte av hörnen. "Blir det här rätt?" funderade jag sedan, för den såg liksom lite platt ut? Och nog blev den platt alltid; hörnen skulle sys av på ett helt annat vis! Men jag fifflade till det också. Mäkta nöjd är jag.

Sedan har helgen fortsatt i samma goda stil; idag gick morgonpromenaden nere vid Höje å, det var fint det med! Maken och jag har höststädat lite i trädgården, burit in utemöblerna till exempel. Det känns lite vemodigt, det gör det. Men rätt vad det är, så är våren här igen, våren följer nämligen sin egen kalender och det är bra. Nu är det höst, sen blir det vinter och sen kommer våren igen. Det känns tryggt, invant och bra. Jag gillar ju hösten, så det har jag absolut inget emot!

Lite golf blev det också idag, men bara en halv runda. Jag hade bråttom hem, för syrran och jag skulle träffas och sy lite. Det är väldigt trevligt att ha sin syster på så nära håll. Hundarna trivs. Vi trivs. Massor av goda råd fick jag och på gång är nu ett nytt fodral till mina virknålara. Det är inte klart ännu, så det blir ingen bild ännu, men det ser lovande ut!

Nu återstår bara det sista av söndagskvällen den här välsignade helgen. Vi har just ätit kvällsmat och snart är det "Bron" på TV. Lite virkning till det, en kopp kaffe och en av mina kardemummaskorpor som jag bakade igår. Det blir ingen bild på dem. Jag brukar inte baka skorpor och därför tänkte jag mig inte riktigt för när det stod i receptet att alla skorpor skulle delas på mitten innan man torkade dem. Jag borde ju ha insett att det liksom var horisontellt och inte vertikalt... så i stället för 50 små runda skorpor så blev det 50 små halvmånformade skorpor. Så kan det gå. Men de smakar kardemumma och kommer att sitta fint till kvällskaffet i alla fall.

Var det något mer? Tja det skulle väl vara en bild på Huliganen i så fall. En fjuttig Huliganbild i inlägget känns som lite för lite.