Milda makaroner!

Ett färdigställt projekt! Ett som är helt och hållet klart, jag har inte dolt något lite hörn som bara ska sys eller fixas till. Jag har inte slutat när det bara är lite, lite kvar för att jag vill gå vidare till något annat.

Dessutom har jag helt och hållet gjort slut på lite härligt ullgarn som jag köpte i Göteborg för något år sedan och sedan inte hade en aning om vad jag skulle använda till. Mitt garnlager har alltså minskat, ett projekt är klart och mitt samvete är således rent och glänsande som den ädlaste kristall!

Det var garnet som jag provade min nya garnvinda på. När det väl var nystat så satte jag på mig tänkarmössan, la pannan i djupa veck och grubblade. Vad skulle det bli? O ve! O vånda! Nu är jag inte typen som orkar hålla på att grubbla i evigheters evighet, så jag satte raskt stickorna i garnet och stickade mig ett litet flätat kuddfodral.

Förvisso fick jag dra upp alltihop, för det såg liksom lite konstigt ut? Flätorna ville inte sticka ut så där som flätor ska göra, om de har minsta hyfs och fason. Sen kom jag på att det inte var flätornas fel, för det var ju jag som glömt att man måste sticka avigt mellan självaste fläterierna om man vill ha fram kontrasten.

Nu är den klart!

Åh, jag är så belåten! Nöjd med mig själv. Jag medger, det var inte ett gigantiskt projekt - men det är klart! Genast börjar jag fundera på nya roliga saker att göra. Utan att direkt ta hänsyn till att jag har en filt till sonen att färdigställa.... en schal att virka klart... en kjol att sy färdig... tyget jag köpte i Bath som det finns planer för...

Syrran och jag har tygrelaterade planer för helgen. Jag tror att det nog kan bli så att det snart kommer att finnas ännu fler projekt här hemma. Tror jag... Men kudden är i alla fall klar!