Till fjärran stränder

Maken och jag är medlemmar i en historisk förening. Det är mycket trevligt, av flera anledningar. En är att det anordnas en exkursion varje år, till skilda delar av Skånelandskapet (och då tolkar man det generöst, så vi har varit i såväl Halland som Blekinge som Danmmark också, man kan se det som ett led i Skånefieringen av världen). En annan är att hur ofta är det nuförtiden som man sänker medelåldern om man deltar i något? Det gör vi här - med råge!

I år var det åter vårt broderland som stod i tur att hemsökas, närmare bestämt Bornholm. Bornholm är en vacker ö, och jag borde väl veta, jag som reste dit på min smekmånad som nygift! Ja maken fick också följa med, fattas bara annat. Lite snålt hade det väl varit att själv fara iväg och förlusta sig. Vi hade tänkt oss Maldiverna, men pengarna räckte till Bornholm. Ö som ö - och väldigt trevligt hade vi.

Vi kom iväg i någorlunda organiserat skick. Någon missade tåget och kom inte, någon annan dök helt sonika inte upp. Ja det är så det är, och lite spill får man väl räkna med. Själva kom vi med, trots att Ystad kommun borde skämmas över sitt sätt att (inte) skylta mot Bornholmsterminalen.

Första stoppet blev vid en av Bornholms befästningskyrkor, nämligen Nylars. Hur man nu kan anses vara "ny" när man är från 1100-talet. Nåja. Imponerande i alla fall!

Vi tittade på tjocka murar. På kalkmålningar. På en liten ängel, ja vi tittade på allt! Sen åkte vi vidare till Aa kyrka som ligger i Aakyrkeby. Den var liksom inte så rund. Mer fyrkantig.

Maken mös och pös och klappade belåtet på kolonetterna. En mäkta fin dopfunt finns det också, den är av en mästare från Gotland och är signerad! Jodå, titta på övre högra bilden, där står det. Jag kommer inte ihåg vad han heter och kan inte läsa det heller, men guiden pekade ut signaturen och jag tror på honom.

Nu var det dags för något annat än kyrkor, nämligen en borg! Jag såg framför mig hur en imponerande stenbyggnad skulle torna upp sig. Nåja. Men Lilleborg var stämningsfull och man få ju använda sin fantasi!

Sen hjälps det inte - kyrkor och borgruiner i all ära, man blir liksom hungrig av så mycket kultur! Då var vi inbokade att ta frokost som danskarna säger på Fru Pedersens Café. Befinner man sig på Bornholm tycker jag absolut man ska bege sig till Fru Pedersen, hon vet hur en slipsten ska dras. Antingen äter man kakbuffé (vilket vi tyvärr inte gjorde) eller också äter man en stadig dansk frokost med salt sill, sprängt oxbröst, krustader och rödgröd med flöde. Allt serverat i ett gammalt skolhus från 1908 och med miljarders loppisprylar omkring en.

Mätta och belåtna (ja det kan hända att man slumrade till lite i bussen) ångade vi iväg mot nästa sevärdhet - Östermaries kyrkoruin. Vi hamnade mitt i ett bröllop, fast brudparet vigdes i den nya kyrkan så vi kunde mingla med ruinerna alldeles obehindrat. Det var vi och några svalungar i ett fågelbo. Vi tittade intresserat på fåglarna (ja de som inte hamnade i en salig trans av att skåda hur valven var uppbyggda), och fågelungarna tittade intresserat tillbaka och undrade förmodligen vad detta var för ett märkligt gäng.

Sen var det dags för fika på Susegården. Man kan ju inte missa en kalori när man är på utflykt. Mätta och belåtna stånkade vi sedan ner mot den gamla vattenmöllan och inspekterade den. Man vill ju inte heller missa något gammalt när man är på utflykt.

Havet tittade vi också på. Om jag förstod guiden rätt har man hittat gravar efter 1300 forntida krigare som man liksom begravit som ett första försvar; när fienden dök upp över havet skulle krigarnas vålnader resa sig ur sina gravar och ta en första dust. Och det kan jag ju säga, att hade jag kommit seglande med onda avsikter så hade jag nog vänt då, och seglat därifrån igen. Fort som attan.

Sen var det bara en punkt kvar på programmet. Nämligen rekonstruktionen av ett av de många soltempel som legat uppe på slänten, där man offrat flinta åt solguden för att solen skulle dyka upp igen. Vi offrade ingen flinta, men jag tänkte på vintern som väntar, och tänkte lite tyst för mig själv att jag hoppas att solen kommer igen, nästa vår.

 Sen, ja sen åkte vi båten hem till Ystad, och jag tror vi fick med alla deltagarna. Skulle någon ha glömts kvar,  så tänker jag att sämre kan man ha det än att tillbringa några dagar på Bornholm.

En lång och trevlig dag - och produktiv! Det blev några varv med virknålen i bussen.