Det är alltså bokslutsdags. Och projektledarutbildning. Och kvalitetssäkring. Allt i en enda mischmasch. Då blir man lite trött, när man kommer hem på kvällarna så dansar siffror jenka till balalaikamusik för ens inre syn. Det blir en väldigt märklig takt, det blir det, och man blir väldig trött i huvudet av att försöka få någon rättning i ledet på siffrorna.
Då sätter man sig vid sin laptop och tänker uppdatera bloggen.
Man sitter där och stirrar tomt i i skärmen som glor illvilligt tillbaka på en.
"Skriv något spirituellt" tänker man då. Sen inser man att herregud, det var väl ändå till att ta i, att orka vara spirituell mitt i all balalaikamusik. Så man sänker kraven. "skriv något intressant". Nähä inte det heller. Jamen något av ett visst allmänintresse då? Bara något litet, litet? Men nej, det är ekar fullständigt tomt.
Inte ens de hittills osvikliga inspirationskällorna hunden och maken levererar. Hunden för att han tycker matte är aptrist och tråkig och har gått och lagt sig i hallen, maken för att han flytt fältet och monterar skalbaggar annorstädes. Japp, så är det. Utkonkurrerad av små skalbaggsjävlar är man.
Febrilt rannsakar man sitt sinne. Hjärnskrynklorna som helst vill kollapsa i sitt hörn försöker leverera. Det utlovade inlägget om yllestrumpor kanske? Nej yllestrumpor kan man inte liksom bara hafsa över sådär. Ska jag skriva om mitt spännande liv som havregrynsgrötätare? Om vinprovningen vi var på? Kanske - men inte nu.
Det är bara att inse. Det blir inte bättre än såhär. Hjärnan har gått i strejk, och den återkommer kanske efter fackliga förhandlingar. Kanske.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.