Europatouren nästa?

I helgen spelade jag företagstävling. Det är alltid trevligt, vi har roligt, skrattar mycket och får spela på fina banor som man aldrig spelat på annars. Sen blir det middag på Grand och prisutdelning. Alla får pris, och bara det är ju synnerligen trevligt. I år spelade vi på Elisefarm - smal, lång, svår och med en oherrans massa bunkrar. Djupa bunkrar. När man är 1.59 så är i och för sig alla bunkrar djupa, men dessa var mer som avgrundshål. Typ.

Mot all rim och reson kom jag tvåa! Ja fråga mig inte hur de gick till, och det inbegrep en del vimsande, men när stridsröken skingrades så var det obstridligt så. En poäng efter segraren som också till min oskrymtade glädje var en dam. Då vann jag den här fina bärbagen, och igår kväll var det invigningsdags. Syrran och jag drog till Ellinge med klubbor, bag och hund i högsta hugg. Det var nämligen premiärdags för hunden att spela golf också. Eller spela och spela, men att matte spelade och inte bara promenerade.

Jag var aningens skeptisk till hur det skulle gå, men tidpunkten var vald med omsorg. Få spelare befinner sig på golfbanan sent en fredagseftermiddag när man i stället vill hem till soffan, vinet och maten.

En härlig höstkväll var det och vi vankade iväg längs första fairway. Efter att först ha trasslat in oss i hund, bärbag, koppel och det hela. Någon måste ju också bajsa i buskarna först. Denne någon var fyrbent vill jag påpeka.

Han skötte sig utmärkt! Inte minsta lilla skall. Han klarade av att sitta still vid bagen medan matte slog. Han höll ordning på matte och moster och bollar och allt. Jo för jag har ju tränat honom på att hitta bollar i trädgården. Nästan lite för bra, för till slut blev det så att Huliganen kastade sig efter alla bollar och krävde belöning för upphittad boll. Även bollar som låg på green till exempel, och de kunde vi faktiskt hitta själva, tack så mycket. Sen la han även till på eget bevåg att man kunde ju, för att verkligen vara till hjälp som golfhund, apportera bollen. Ingen bra idé tyckte vi och återplacerade bollen efter förstulna blickar omkring oss för att se så att ingen upptäckt detta flagranta regelbrott. Vi väntade oss nästan att intendenten skulle poppa upp bakom en buske och ryta "fyra pliktslag för detta fusk!!" Så skedde dock inte, vilket var tur för våra nerver.

Det var en trevlig upplevelse att bära, smidigt och så. Inte så tungt heller, för jag hade bara med mig halva setet med klubbor.

Och hur det gick? Om man betänker att det var första gången jag trasslade runt med bärbag, hund, och med bara hälften av klubborna?

Tja (sa hon med illa dold belåtenhet): Jag spelade skitbra!! Inledde med par på 1:an, jag som aldrig gjort par på ett par 5-hål tidigare. Sen fortsatte jag med par på 2:an och sen, i ett saligt rus, så gjorde jag minsann par på 4:an också. Ja, förvisso strök jag 5:an och 6:an, eftersom några bunkrar blandade sig i spelet på ett högst osolidariskt sätt, men scoren efter de åtta hål vi spelade blev 18 poäng.

Han är minsann en riktig golfmascot, den hunden! Man kunde kanske leja ut honom till Tiger Woods som väl inte rosat banorna precis i år? Mot en procentsats på inspelade pengar?

Och sen blev det soffan, vinet och maten.