Alltså köpte maken cykellysen och kommer hem i triumf med bytet. Sedan säger han "det är nog bäst jag monterar dem med en gång, annars blir jag väl uthängd på bloggen". "Inte skulle väl jag..." säger jag då, ler hult och tänker inombords "yes!!!" tyst för mig själv.
Så nu har jag (och maken) fungerande cykellysen. Det gick snabbt och smärtfritt, och nu kan vi alltså helt utan bävan cykla iväg för att prova viner på tisdag.
Nu funderar jag bara vad jag mer kan få maken att göra göra genom att sådär i förbigående nämna bloggen. Måla kökstaket vitt, kanske?
Vilken underbar utpressningsmetod du har kommit på! Och att du inte ens behöver hota, utan skräcken som satt sig i maken är så grundmurad att han SJÄLV tar initiativet! Respekt, Irene. Respekt.
SvaraRadera