Tur man inser sina begränsningar

Jag har väldigt lätt att låta mig ryckas med. Jag kan entusiasmeras av olika saker, och att sen gå från impuls till handling kan gå väldigt snabbt. Ibland så snabbt att beslutsunderlaget överhuvudtaget inte passerar hjärnan, sen står jag där med ett projekt som havererat totalt bland ogenomtänkta beslut och impulser som visat sig vara mest bländverk.

Ibland kan det dock gå bra, trots att mer sansade och förnuftiga människor ser stora varningsljus blinka Red alert! Red alert! när jag bara klampar på i ullstrumporna (nu kom jag osökt att tänka på att jag måste skriva ett blogginlägg om yllestrumpors förträfflighet - mental not till mig själv). Från det att jag lite vagt tänkte att "det kanske vore roligt att ha en egen häst?" när jag gått i vuxenridskola i 1,5 år tog det tre veckor tills hästen stod i den box som jag inte ens hade när jag började fundera på projektet. En sån handlingsplan får de flesta, hästmänniskor eller ej, att börja fundera på tvångströja. Fast nu var det ju inte om häst heller som det här inlägget skulle handla.

(Om någon viktigpetter nu skulle tycka att jag är ostrukturerad, så vill jag bara påpeka att i min blogg så är jag så ostrukturerad som jag vill, så det så!).

Därför kan jag bli omåttligt stolt, när jag inte rusar åstad och gör saker utan att tänka, åtminstone lite.

Jag blir så inspirerad av trädgårdsreportage med fina köksträdgårdar. Jag är helt på det klara med att egenodlat är bäst, och hur många bonuspoäng skulle man inte vinna på att vid middagar servera egenhändigt odlade, mjälla och läckra grönsaker?

Det finns bara en hake. Jag skulle aldrig orka sköta en köksträdgård. Jag är liksom mest intresserad av konceptet, inte av att hålla på och gräva, rensa och jaga ohyra. Det verkar svettigt och bökigt.

Lite vill jag dock odla. Så då får man ha en sån här köksträdgård! Perfekt. Lagom stor, man får lite tomater, lite mangold, lite grönkål (gift med en hallänning i förskingringen som man är), lite persilja och gräslök. Det gör ju också ett statement i trädgården: här bor en som odlar sin mat själv! Fast utan så värst mycket jobb då..