&&/#%!!

Jamen, alltså… vad f-n?!?!

Ja jag ber om ursäkt, men om ni haft min morgon hade ni förstått att här krävs ett kraftuttryck. Eller två. Nu är jag ju måttfull, så jag nöjer mig med ett.

Ibland så tror jag på det övernaturliga. Ödet och att man kan vara förföljd intill fjärde släktled. Maken, t.ex., kan inte hålla i en flaska Soave utan att tappa den så att vin och glassplitter yr. Två på två dagar, det talar väl sitt tydliga språk? Man tror också att en högre makt inte vill att man dricker Soave, vilket man tänkt göra till carpaccion eftersom detta tydligen ska vara en sån där lycklig kombination, ett äktenskap instiftat i himlen. Jaja, det lär vi aldrig få veta.

Själv är jag förföljd av bilbälten. I synnerhet bakre bilbälten. I min förra bil, en liten Toyota råkade en viss Huligan tugga i sig dessa. Jag suckade lite och insåg att här fanns inget att göra, lika bra att sälja bilen och köpa en sprillans ny. En ny med galler, med tanke på Huligangaddarna.

Efter tre år var det dags för första besiktningen. Glad i hågen åkte jag dit och tänkte mig att besiktningsgubbarna skulle falla i trans över min fina bil. Då visar det sig att ett av de bakre bilbältena (som aldrig använts) var felmonterat och att det blivit HÅL i det. Huliganen var helt frikänd, för en gångs skull var det inte hans fel. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett hotande körförbud eftersom Bilia lyckades beställa FEL bilbälten inte en utan två gånger så fick jag då ett nytt bilbälte. Frid och fröjd.

Nu var det dags för bilens andra besiktning. Eftersom jag är en försiktig general hade jag utnyttjat mig av erbjudandet om en gratis förbesiktning på Bilia. Nemas problemas sa man, och jag fick ett protokoll med massor av kryss i rätt rutor, så kaxigt åkte jag idag iväg till bilbesikningen, hurtigt susade jag in och hojtade ”god morgon gubbar, här kommer jag och min fina bil!”.

En vänlig man serverade mig kaffe och lovade att ta hand om bil(skrället). Efter ett tag kom han och sa bekymrat ”Houston, we have a problem!”. … äsch nej, det sa han ju inte, men han SA faktiskt att vi har ett problem – mittenbakbältet gick inte att dra ut.

-??!! Sa jag. Menmenmen… sa jag sen och pekade på rutan där ”kontroll av bilbälten” kryssats i. Det hjälpte inte. Mannen skakade sorgset på huvudet och utdelade en två i protokollet.

Sen hittade han för säkerhets skull också att det var glapp i BÅDA styrlederna fram. När han ändå var på G så att säga. Behöver jag säga att även dessa fått ett ok-kryss i sina rutor?

Gissa vem som raskt körde till Bilia och dängde förbesiktningsprotokollet i bordet tillsammans med Bilbesiktningens skamliga två:or? Gissa vem som log ett isigt leende och undrade vad man menade med det här, vavava?! Svor gjorde jag dock inte, jag är som sagt en mild, blid och måttfull kvinna.