Man upphör aldrig att förundras

Huliganen är, som nog framgått, en ganska bortskämd hund. Lyckligtvis. Han får smaka både det ena och det andra och har utvecklat smak för såväl lammstek som ankbröst som oxfilet.

Grönsaker göre sig dock icke besvär. "Grönt är skit" tycks vara Huliganens paroll. Ställ ner en tallrik med bönor, tomater och fänkål och se hur han bara fnyser högdraget.

Igår hittade jag dock Huliganens grönsak!

Vi åt kycklingfiléer fyllda med dijonsenap, bacon och purjolök som hade ungsbakats inlindade i savojkål. Vi åt och det var gott, och vid sidan satt Huliganen och väntade på smulorna från den rike mannens bord. Äntligen var vi klara! Jag satte ner tallriken med lite kyckling kvar, samt mittnerven från savoykålen för den var lite stabbig tyckte jag.

Huliganen kastade sig på sitt vanliga väluppfostrade sätt över tallriken och slök savojkålen! Sedan åt han förvisso upp kycklingbitarna också, men bara lite så där förstrött.

Sen rapade han belåtet och utkrävde även husses savojkål (husse som är mer av en principfast natur, eller säg "snål" ur Huliganperspektiv, hade nämligen själv ätit upp sin kyckling).

Det känns ju bra, då kan vi täcka in hela kostcirkeln i Huligankosten.