tisdag 10 augusti 2010

Storebror ser dig

Ingen är väl naiv nog att tro att man är osynlig på nätet, eller för all del någonstans överhuvudtaget nuförtiden? Man är kartlagd in till minsta shoppingbeteende, vad man lånar för böcker, vart man reser, vilka filmer man ser, hur mycket choklad man äter... (därför får man ibland handla sin choklad med gamla hederliga mynt, så att Storebror inte ska sy in en på grund av överdrivet chokladätande). Däremot tror man ju att Storebror är sublimt ointresserad av ens blogg, ja om inte nu Storebror är lite intresserad av diverse synnerligen spridda funderingar och kortbenta hundar.

I höstas roade jag mig med att lägga in en besöksräknare i min blogg - jo för jag var ju lite nyfiken på hur många och vem det är som besöker mig. I början kollade jag flitigt, men sen gick nyhetens behag över. Jag tittar dock in emellanåt och ser min statistik, funderar lite på vem det är som läser för det ser jag ju inte, men det är lite olika orter och olika länder och nyfiken är jag ju såklart! (Så alla hälsningar är varmt välkomna, det hade varit kul med ett litet hej-hej från de som bara tyst smyger in och ut)!

 I alla fall, i vintras var sonen i Kosovo som medlem av Kfor-styrkorna. Såvitt jag vet så kollade han in lite då och då, för att se vad föräldraskapet sysslade med i hans frånvaro. Man behövde inte direkt vara någon Sherlock för att förstå vem det var som varit på besök, när serverns namn var "Armed Swedish Forces". Det räcker så väl med att vara en ovanligt listig mamma. Lite road blev jag när jag upptäckte en dag att jag haft en annan "armed forces" på besök, nämligen US Armed Forces in Europe - jag kan ge mig sjutton på att de kollat trafiken och nu skulle se vad det här var för en sida som någorlunda regelbundet besöktes?

Jag hoppas bara att de njöt av bilderna på Huliganen... och rosorna... kanske de trodde att det är någonslags kod?! Att Huliganen i själva verket är en secret agent, att maken är ännu mera  hemlig agent för det där med skalbaggar måste väl vara ett ovanligt slugt slags täckmantel, och att rosor är en kod för - tja vad vet jag?

I alla fall, idag har jag ju suckat melankoliskt här på bloggen om mitt misslyckade besök hos Bilprovningen. Och gissa vem som varit inne och läst? AB Svenska Bilprovningen server, minsann! Jag hoppas att de också gillar små västgötaspetsar. Och makar. Och rosor.

Men som sagt, hörreni alla som gläder mig genom att besöka min blogg; skriv gärna en hälsning!

10 kommentarer :

  1. Har de inte tittat in från Bilia då?! ;)

    SvaraRadera
  2. Huva, nu kommer nog Bilia att förfölja mig bara för att jag var lite kritisk mot märkesverkstäder! Nu blir jag rädd!

    Jag har f ö försökt få till besöksstatistik på min egen blogg, men fattar inte hur man gör. Vill du hjälpa mig, o store och vise hacker?

    SvaraRadera
  3. Jea, man tycker ju att det borde de ha gjort. Läst och skämts! Men de smyger kanske runt under alias?

    Anna-Karin, det är nog bäst du byter identitet, eventuellt flyttar utomlands. Fast å andra sidan - du har ju vare sig volvo eller renault, så du klarar dig kanske?

    och du - kalla mig bara stor och vis (fast när jag tänker närmare efter, 'stor'??...hm....), så ilar jag till din hjälp!

    SvaraRadera
  4. Hej hej! *vinkar tystlåtet och försynt* ;-)

    SvaraRadera
  5. Hej, hej och tack för världens bästa och roligaste blogg.

    Angela, f d arbetskamrat till Anna-Karin då hon (och jag) jobbade på Skånemejerier

    SvaraRadera
  6. Men hej, cassiopeja! Försynt behöver du alls inte vara, här får man gärna klampa på i ullstrumporna... Har tänkt på dig ibland, och undrat hur det går med nya hunden?

    Hej Angela! Då tror jag att jag vet vem du är, nog är det du som är så vansinnigt modig och rider galoppörer? OCH dessutom överlever?! Jag bugar mig i stum beundran.

    SvaraRadera
  7. Irene, tyvärr överdriver ju Anna-Karin något ;-)... Men, det där med att jag överlevt alla mina turer på galopphästar stämmer (även om jag ibland själv undrar hur jag lyckats). Vansinnigt modig däremot är något som tyvärr icke överensstämmer med verkligheten. Dumdristig i kombination med adrenalinsökande passar nog bättre... och rädd emellanåt...

    Ej längre smygläsande Angela (och välkommen till min blogg förresten!)

    SvaraRadera
  8. Angela; överdriver Anna-Karin? Kan jag väl aldrig tro... och förresten, alla som galopperar och överlever ÄR modiga (sa södra sveriges fegaste ryttare. Därför numera f.d. ryttare).
    Har minsann varit inne och tittat på tam höna - nu bugar jag mig i beundran IGEN!

    SvaraRadera
  9. Å, tackar för tanken! Det går bra med nya hunden, eller bra och bra - han köptes ju på annons på blocket, är inte avlad enligt rasklubbens rekommendationer, vi fick aldrig träffa hans mamma och han själv är vansinnigt rädd för människor han inte känner.
    Men vi älskar honom högt, vilket får mig att skriva att det trots allt faktiskt ändå går bra.

    Hade det inte varit för den lilla detaljen att han är människorädd så hade han varit fullständigt perfekt! Men - det finns ju hundrädda människor så varför ska det inte finnas plats för människorädda hundar här i världen?.... Många av våra bekanta tycker antagligen att vi har en av dom knäppaste hundarna dom någonsin träffat, men då får dom väl tycka det.
    För oss är han en solstråle.

    SvaraRadera
  10. Det låter fantastiskt! Att ha en solstråle, det är väl det enda som räknas? Så länge han inte är rädd för er, så spelar det väl ingen roll? Så bra att du inte gav upp hunderiet!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.